Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
våldshärskaren, den medeltida »tyrannus». Han belönar Slesvigs
borgare med gåvor för deras skändliga dåd; han fängslar och
låter dräpa sin broder Harald, som uppgives ha uppehållit
sig i Skiping på Jylland och stötts av många jylländare.
Han stoltserar över broderns död och låter senare efter
rådslag med skåningarna samma öde övergå åtta av hans
söner. Tvenne andra av dem, Björn och Erik, hade han
redan ett år innan faderns död låtit dränka vid Slesvig. Sitt
slutomdöme om Erik sammanfattar roskildemannen i
följande ord: »Erik uppförde sig i allo som en Cæsar; han
krossade alla hinder och tålte ingen jämlike, långt mindre
någon överman; högmodig, uppblåst, mäktig i ondska,
förfärande i allt, for han fram som ett åskväder, rövade från de
klagande, om han trodde de hade något, gav åt dem, som
hade något och visade skadeglädje» [1]. I hans död ser
roskildemannen ett Herrans verk, som för i hans tankar
Davids fällande av Goliath. Plog, hans dråpsman, heter det,
»var en liten vanskaplig man, som själv intet förmådde, men
Herren var i plogen och i lansen, liksom Herren var i
slungan och stenen» [2].
Till den uppfattning av Erik Emun Roskildekrönikan
hävdar sluter sig också, egendomligt nog, för denna tid Sven
Ågesen. Hans uppfattning av Erik skiljer sig från Roskildekrönikans
endast så länge han framställer hans kamp till hämd
för Knut Lavards dråp och så länge han under inflytande
av sin släkts tradition berättar om sin faders och farbroders
deltagande häri och Eriks förhållande till dem. Men med
uppgiften, att Erik efter segern vid Fotevik befriade Svens
farbroder Kristiern ur fängelset, förändras bilden. »Kort
därefter», heter det karaktäristiskt nog, »började Erik rasa med
oerhörd grymhet mot sin egen släkt». Sven Ågesen skildrar
därefter på ett från Roskildekrönikan avvikande sätt, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
