Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han brakte sin broder och sina brorsöner om livet [1].
Liksom roskildemannen ser han i Plogs dråpshandling ett guds
ingripande. »Guds rättfärdiga straffdom» drabbar Erik [2].
Roskildekrönikan och Sven Ågesen samstämma sålunda
för denna tid i sin uppfattning av Erik Emun. Först Saxo har
gått vidare på den väg Sven Ågesen och han själv slagit in på
i sina skildringar av Erik såsom Knut Lavards hämnare. Han
gör Erik helt till en representant för samma konungaideal som
Knut den helige och Erik Ejegod och överflyttar nästan
ordagrant på honom den karaktäristik han givit av dessa.
Roskildekrönikans »tyrannus» uppenbarar sig som en Saxos
fulländade »rex iustus».
»Då Erik med vapen hade bragt fred i landet», skriver
Saxo, »stod hans håg till att värna och främja rättvisan; de
gamla lagarna från förfädernas tid hade under det väldiga
krigets stormar så gott som upphäfts, men han satte dem
åter i kraft och utmärkte sig nu lika mycket för rättrådighet
som förut för tapperhet. Han straffade det övervåld,
stormännen tillfogade småfolket och lät dem utan att ens
skona vänner och fränder umgälla obetänksam girighet med
svärd och rännsnara. Härigenom ådrog han sig deras hat,
men allmogens ynnest; de höga herrarna fruktade honom,
men allmogen älskade honom innerligt». I enlighet med vad
denna karaktäristik kräver, reducerar Saxo även Eriks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
