Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vendertåg med omnämnandet, att konung Inge i Norge om våren
sände Valdemar ett vackert drakskepp, vilket denne fick
skadat på färden till Venden. Valdemar seglade upp i
Gudakerå, fortsätter Knytlingasagan, och hade vid staden Wurle
en strid med venderhövdingen Niclot; denne flydde och föll
sedan, men danskarna togo hans huvud och satte det på en
påle vid staden [1]. Sagan övergår i det följande till att skildra
en Absalons beskickning till hertig Henrik. När Valdemar
dragit till sina skepp, heter det, sporde han om någon av
hövdingarna hade mod att rida till Braunschweig och
framföra ett ärende från honom till hertig Henrik, men alla voro
ohågade därtill, då man måste fara genom Venden och rakt
i armarna på fienden. Absalon erbjöd sig emellertid till
färden och drog i väg med 60 man och Fridleif, Niclots son,
som vägvisare. De redo förbi staden, där Niclots huvud var
satt på påle; när Fridleif såg det, fällde han tårar och sade,
att det kunde man vänta skulle ske hans fader, då han
icke hade velat tjäna den sanne guden. Vid framkomsten
mottog hertig Henrik dem väl; de stannade någon tid hos
honom och utförde sitt ärende; när de foro bort igen,
erbjöd hertigen dem folk till följeslagare, men Absalon sade
sig icke behöva dem. Tidigt om morgonen redo de från
Braunschweig; när de redo över en slätt, misstänkte de, att
venderna i bygden samlat sig. Fridleif sade, »att hans fader
blivit dräpt där, och om I danskar bliven tagna till fånga,
kommen I att gå samma väg, som I läten honom gå, och är
det därför bäst för var och en att sälja sig så dyrt som
möjligt». Absalon tackade honom för hans manliga ord. De
redo därefter sjungande genom bygden och läto icke märka
någon fruktan, och när innevånarna sågo dem, trodde de,
att det var hertigens folk, som red med sådan munterhet.
I gott behåll kom Absalon med sina män till skeppen;
Valdemar satt då och läste psaltaren och blev glad över deras
hemkomst [2].
Förutom Knytlingasagan berättar även Helmold om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
