- Project Runeberg -  Historisk tidskrift för Skåneland / Sjette bandet /
261

(1901-1921)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derkastad. Påven har genom dem skänkt sitt bifall till Eskils
resignation, men samtidigt upphäft den fria valrätt av
biskop, vilken enligt den kanoniska rätten tillkom
prästerskapet, och skjutit åt sidan de rättigheter, konungen ägde vid en
biskopstillsättning. I stället har han gjort gällande en påvlig
provisionsrätt för besättandet av ärkestolen. Men
provisions-rätten har han — egendomligt nog icke förbehållit sig själv,
utan helt överlåtit åt den avgående ärkebiskopen. Saxos
berättelser i detta sammanhang om konungens misstanke, att
Eskil skulle utse domprosten i Lund, Asker, till sin
efterträdare (rex, Aseerum ab eo (Eskillo) pontiflcem adoptari
ratus, suspicione insequi ecepit), samt om Eskils
överlämnande av den myndighet påven uppdragit åt honom till de
egentligen valberättigade (potestatem, quam sibi indulgentia
Romana detulerat, ad eos, (piibus eligendi jus esse consverit,
transferre se dixit) göra denna tolkning till den enda
möjliga. Eskils maktfullkomlighet har emellertid sträckt sig än
längre; han har icke blott, som Saxos framställning visar,
ägt rätt atl, om han så fann för gott, överlämna sin
utnäm-ningsrätt till de valberättigade; orden »transferre in quem
vellet» och Saxos följande framställning av händelserna ge vid
handen, alt det påvliga mandatet även inneburit
translations-rätt, det vill i detta fall säga rätt för Eskil alt utnämna även
en biskop till ärkebiskop i Lund. För en dylik förflyttning
krävdes i vanliga fall påvens särskilda medgivande, och
In-nocenlius III frånkände till och med en legatus a lalere
rätten atl utöva denna befogenhet utan särskilt mandat r).

På de båda påvebreven med deras föreskrifter om
ärkebiskopsskiftet vilar hela Saxos framställning av detta. Som
denna föreligger har det omdömet fällts om densamma, att
den ger vid handen en noggrann kännedom om den
härskande kanoniska rätten samt visar huru ett iakttagande av

J) Hinsehius, Kirchenrecht 111, 309. e. 3,4, X de off. legati 1,30.— För
den kanoniska rättsordningen, att påvens medgivande var nödvändigt vid
translationer, är Saxo ieke främmande. Quo ille (Erieus) cognito . . . proposito
suo eiipide cessit, Eskilloque’ sedem mutare permisso, Rikonem Sialandisc pra?*
sulem, mediantibus eleri sutTragiis, ereat. Saxo, <>07.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:10:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/htskanel/6/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free