Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han innehaft och begagnat måste under dessa förhållanden
givetvis ha varit Alexander 111:s autentiska brev.
Försöker man förklara huru Saxos framställning kan
ha uppstått, faller det genast i ögonen, att grupperingen och
innehållet i det bevarade brevet och i de av Saxo refererade
visa en bestämd överensstämmelse. Af det ena brevet har
visserligen hos Saxo blivit två det må nu bero på en
missuppfattning hos hans sagesman eller hans egen utsmyckning
vid bearbetandet — men både det bevarade brevet och Saxos
framhäva till en början påvens motvillighet att bifalla Eskils
resignationsanhållan till följd av hans duglighet och i båda
anföras hans ålder och svaghet som skäl för densamma.
Avslutningen är också i så mån likartad, att den ger
anvisning om nybesättandet av den lediga ärkestolen; själva
ombesörjandet av valet anförtros åt Eskil; i det bevarade brevet
visserligen icke åt honom ensam. Direkt eller indirekt synes
Saxo sålunda ha känt det påvebrev, om vars användande vid
ärkebiskopsskiftet han berättar. Men Saxo har även som
källa för denna tids historia använt den med Knytlingasagan
gemensamma källan, och i den form, i vilken denna
återgives i Knytlingasagan tilldelas Eskil en avgörande roll vid
Absalons val. »Vid denna tid», heter del i sagan, »uppgav
Eskil sitt ämbete och bjöd Absalon att mottaga
ärkebiskops-dömet» ’). En lärd sammanjämkning av påvebrevet och den
i Knytlingasagan bevarade traditionen kan lätt ha givit det
resultat, som föreligger hos Saxo.
Den oklarhet, som vidlåder Saxos framställning, synes
också giva vid handen, att denna uppstått av två, varandra
motsägande traditioner, vilka Saxo icke förmått
sammansmälta till en enhet. Det är omöjligt att med säkerhet av
framställningen utläsa, huruvida Absalon blev ärkebiskop genom
Eskils utnämning i kraft av provisionsmandatet eller genom
’) Ku., kap. 125. Samma uppfattning möter i det sena C.lironicou
Clarcvullensc: Anno Domini 1181, apud (’laramvallem mortuus est vencrabilis
Kskilus Danorum arcliiepiseopus, siimptn habitu ordinis, qui diu manserat in
C la ra va lie, et sibi substituerat archiepiscopum in Dacia, Absalonem nomine.
Mlglle, Patrologia latina 185; 1249.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
