Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de röstberättigades val. Det kanoniskt orimliga inträffar, att
Eskil överlämnar den makt, »qua sibi, legationis habenas
tenenti, subrogandi antistitis arbitrium mandabatur», och för
vilken Saxo i övrigt använder uttrycken »honorem transferre»,
»pontificem adoptare» och »antistitis creatio» till dem,
»quibus eligendi jus esse consverit». Om hans svar på deras
anhållan »uti consilium suum exponeret» heter det:
»sententiam suam inter divinam humanamque caritatem fluctuari
asseruit, quarum alteram tacendo, alteram loquendo
offendere posset. Dei namque mentem exasperaturum se esse,
si illius, quem huic maxime regimini idoneum scisset,
indicem agere supersedisset; si vero hominem hujus officii
gnarum, pontificisque partes alibi laudabiliter executum, sed et
pro patria difficilia audere solitum, nuncuparet, familiaris et
propinqui gratiam violaret, quem hujus honoris oblationem
aversari non dubitet. Tunc cuncti, quisnam ab eo
destinaretur, animo perpendentes, solam vocabuli certitudinem
flagitant. Et ille, Roskildensem, inquit, antistitem, mihi
propinquitate, vobis opinione notum, designo». Denna designation
följes omedelbart efter Absalons vägran på Eskils uppmaning
av en votering: »tum ii, quibus suffragandi jus erat, ab Eskillo
taciturnae haesitationis increpiti, et, cuinam officii sui partes
cedere vellent, rogati, paribus in Absalonem votis
pronuntiant». Hela handlingen nämnes i det följande av Saxo
»electio»; i Eskils mun lägges orden: »certissime se suffragatorum
partibus affuturum dicebat, sensurum Absalonem, sua an illius
vota plus momenti Romae sint habitura», och det är icke Eskil,
den påvliga legalen med provisionsmandatet, utan konungen
och lundensarna, som sända en legation till Rom för att
tvinga Absalon att mottaga valet. Legationen medför endast
Eskils brev som stöd för sin begäran.
Att Saxo vid sammansmältningen av de båda
traditioner, som förelegat honom, kunnat skapa ett provisionsmandat,
av den art som skett, kan förefalla egendomligt. Men Saxos
framställning visar på flera ställen, att han helt varit fängslad
av satsen om påvens absoluta maktfullkomlighet, hans
»pleni-tudo potestatis», vilken hyllad redan under tidigare tid i Inno-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
