Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
centius III fann sin främste exponent. Saxos uppfattning i
denna punkt kommer särskilt skarpt till synes i de omdömen
om påvens maktställning, som han lägger i konung
Valdemars mun: »votis ejus (Eskilli) annuere se dixit, quod Romanse
sententise decreto obviam i re nequeat, penes quam publicae
religionis norma eonsistat», och: »cujus auctoritati rege
refra-gandum negante» ’).
Händelserna vid ärkebiskopsskiftet, sådana Saxo
framställer dem, kulminera i Absalons vägran att mottaga
ärkebiskopsämbetet, den högsta värdigheten i den nordiska kyrkan
och den främsta platsen i de nordiska rikena näst
konungarnas. Redan innan själva valet får läsaren en aning om vad
som förestår; Eskils misstanke därom låter Saxo lysa fram,
redan då denne meddelar Valdemar sin avsikt att resignera
och därvid ber honom hålla detta hemligt, så att ingen
utc-bleve från valet av fruktan, att det skulle falla på honom.
I livfulla färger skildrar Saxo uppträdet i Lunds domkyrka
efter Absalons vägran: de valberättigades och folkets
högljudda glädje över det enhälliga valets utgång och den
våldsamhet, med vilken Eskil och klerkerna sökte tvinga den
motsträvige att intaga ärkebiskopsstolen. Absalon
spjärnade, enligt Saxos framställning, av alla krafter emot; han
tog så kraftiga lag, alt åtskilliga kastades omkull. Hans
kläder sletos sönder; det närmade sig till formlig strid, och
tumultet blev sådant, att man icke kunde höra sången i
kyrkan. Omsider släpade folket Absalon med våld hort till
ärkebiskopsstolen; han vägrade emellertid att sätta sig ned;
det hade då, framhåller Saxo, kunnat se ut, som fö lie han
till föga for tvång. Förgäves bad först Eskil, senare Valde-
’) Del iii’ en uppfattning, som delvis med verbal överensstämmelse står
att läsa i Deeretum (iratiani, c. 2, 1). X: non licet imperatori ...
quic-quain quod ... apostolicis regnlis obviet, agere; c. 2, 1). XI: statutis
pon-tilicnm consuetudo cuiusquam refragari non potest; e. 2, I). XII: omnis
sa ni-ta- religionis rclatio ad sedem apostolicam quasi ad eaput ecelesiarnin
debeat referri, et indi- normam sumere.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
