Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ger vid handen, ha ägt någon särskild orsak eller en
innebörd av någon som helst betydelse. Nästan regelbundet
plägade känslan av ödmjukhet och den egna ovärdigheten taga
sig detta uttryck vid val till högre andliga värdigheter. Det
ansågs som förtjänstfullt och som ett bevis på alt valet fallit
på den rätte. Att vägra alt mottaga ett ämbete hade till
och med övergått till en ren form av konvenans. Uppträden,
som det av Saxo skildrade, möta därför också runt om i
den medeltida historiska litteraturen och berättiga icke till
någon som helst slutsats av historiskt värde l). I
Kluniacen-serreglerna är det till och med föreskrivet, att den nyvalde
priorn skall förklara sig ovärdig till ämbetet, och samma
föreskrift möter i ordagrant samma form i den om dekanens
ordination handlande paragrafen i Consuetudines canonica1,
makten ur varandras händer; det är tvärtom ett av de största ögonblicken i
vår historia».
Saxos fulla trovärdighet är här som annorstädes den ståndpunkt alla övriga
forskare intaga. Steenstrup (Danmarks riges historie I, (i43) lämnar i
huvudsak endast ett referat av Saxo. Hans Olrik (Konge og Pnestestand II, 87, och
Absalon II, 32) har bland andra utsmyckningar och hypoteser även framställt
den, att vad som skedde i S:t Laurentii kyrka i sina grunddrag varit hemligt
avtalat mellan konungen och Eskil. »Men herom véd Sakse intet,» tillägger han.
Den historiska kritik Saxos skildring varit underkastad har sålunda
uteslutande inskränkt sig till fria kombinationer och hypoteser och
väsentligen varit inriktad på att söka framkonstruera de ledande motiven på de
punkter, där man av en eller annan anledning ansett att dessa undgått Saxo eller
fått träda i bakgrunden för rent personliga eller mera tillfälliga.
’) Langlois et Seignobos, Introduction aux études historiques, 143.
Under tiden 1048— 1087 är vägran känd vid sex påveval. Eicken, Geschichte
und System der mittelalterlichen Weltansehauung, 319. Bruket fortlever
ännu den dag i dag. Om Pius X:s val heter det i Die katholische Kirche, lirsg.
von der Leo Gesellschaft in Wien 1,20: »Langsam zog sich der Papst zuruck, um,
selbst auf das tiefste bewegt, das Kreuz auf seine Schultern zu nehmen,
nach-dem er vergeblich sich lange und auf das ernsteste, gesträubt hatte, der Erkorene
von fiinfzig Kardinälen zu sein. Die Mehrheit blieb unbeugsam, weil sie
wusste, dass sie den Wurdigsten erwählt, weil sie sich sagte, dass diese
ehr-liche Flueht vor der Wiirde ihn fiir die Biirde des Amtes doppelt empfehle.»
Saxo själv har icke stått främmande för denna allmänna medeltida
tankegång. När Ubbe, Sven Estridsens son, efter Erik Ejegods död till sin broder
avstod kronan, som var honom tillbjuden, säger Saxo, atl han visade sig
allra värdigast till densamma. Saxo 615.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
