Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptecknade i Xecrologium Lundense. I samma
consuelu-dines är även vid biskopsval en vägran och de åtgärder, som
vid densamma skola företagas, förutsedda; det heter i dem,
alt när biskopsvalet företagits, skola prästerna glada och
sjungande Te Deum gripa den valde och vare sig han vill
eller icke oförtövat föra honom in i kyrkan J).
Absalons vägran skiljer sig emellertid i Saxos skildring
från de vanligast förekommande; Absalon ger icke till slut
efter för sina valmän, utan appellerar till påven. Men denna
omständighet liksom Saxos hela berättelse om Absalons
vägran kommer i förändrad belysning, när Eskils
utomordentliga maktfullkomlighet att translatera sitt ämbete på vem
han ville i verkligheten icke existerat. Förklaringen till
Absalons vägran och valets hänskjutande till påvens slutliga
avgörande är en helt annan än Saxo och hans uttolkare givit,
Som biskop i Roskilde var Absalon underkastad de
särskilda bestämmelser den kanoniska rätten gjorde gällande
för en biskops förflyttning från ett still till ett annat. Enligt
dessa kunde en dylik translation endast ske »necessitatis vel
utilitatis causa» och endast med påvens medgivande, en
grundsats, byggd på den sedan gamla tider gängse liknelsen
mellan en biskops förbindelse med sitt stift och ett äktenskap.
En biskops egenmäktiga translation var belagd med stränga
straff och kunde medföra förlusten av bägge biskopsdömena 2).
En följd av translationsdoktrinen var att en biskop, såsom
behäftad med ett kanoniskt hinder, icke i vanlig ordning
kunde väljas av ett annat stifts valförsamling. Det valsätt,
som måste tillämpas, var postulationen. Formerna vid denna
voro likartade de övliga valformerna, men det tillkom
väljarna, icke den valde att anhålla 0111 påvens medgivande,
admissio, lill postulationen. Den postulerade blev först
genom påvens upphävande av hans förbindelse med det gamla
’) Migne, Patrologia latin» 141); 77. Samlingar till Skånes historia, utg. av
Martin Weibull, I, 17, 14.
Hinschius, Kirehenreclit III. Translationen behandlas i C. VII.
q. 1. Av de canones här anföras si i* i detta sammanhang särskild! en
bestämmelse från konciliet i Antiochia 332 av intresse, c. 2.’», C. VII, q. 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
