Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Den franska klassiska literaturen och Hugos brytning med densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
VICTOR HUGO.
Hugo har i sitt diktvärk ej ämnat göra något
inlägg i de politiska spörsmålen om orientens förhållanden,
utan han har uteslutande velat vara en politisk skildrare
af det brokiga, färgrika österlandet. Dikterna utgöras dels
af bilder från Greklands frihetsstrid, dels teckningar i
allmänhet af länder och folk. Bilder upprullas af det vilda
krigarlifvet och af turkisk grymhet. Yxan hänger vid
sadelknappen, och svärden drypa af lefrat blod. Elden
rasar, mödrarna klaga, jungfrurna gråta och skändas.
I seraljen ligga drömmande lättjefulla kvinnor på
ottomanen; sultaninnan lägger ner gitarren och ser ut öfver
den månbelysta böljan. Hon hör ett skri i natten, det
är någon af hennes haremskvinnor, som sänkes i
vågorna. Solen bränner på den gula Nilen, på Egyptens
mognade skördar, på beduinernas tältläger eller det öde
Babel, där ormar och krokodiler hafva sitt tillhåll. Och
allt detta är skrifvet på en mångfald af växlande,
uttrycksfulla rytmer, med klingande melodier och det mäst
färgglänsande språk.
-
I de följande diktsamlingarna fortfar Hugo att
reformera den franska diktningen genom sitt djärfva och rika
ordval, sina storvulna liknelser och sina nya rytmer. Men
det stora slag, som Hugo och den romantiska skaran
levererade mot den klassiska diktningen, stod ej på lyrikens
blomsterfält, utan på de bräder, som föreställa världen.
Det var ju särskilt öfver den dramatiska diktningen, som
regeltvånget varit tryckande, och förr än det gamla blifvit
besegrat på tiljan, kunde ej det nyas välde anses
stadfäst. Detta skedde med tragedien Hernani, ett stycke
hvars både namn och innehåll voro hämtade från Spanien.
Det första uppförandet af Hernani är en af de
inträssantaste tilldragelser i den franska teaterns historia.
De unga måste utkämpa ett värkligt fälttåg för detsamma.
Den franska teatern i Paris (Theatre français) hade fått
en för nya idéer tillgänglig chef, som beslöt att våga ett
försök med stycket. Men den ena intrigen efter den
andra gjordes upp mot det ännu ospelade dramat. Man
försökte på förhand skada stycket i den allmänna
meningen, skickade ut spioner, som stodo och lyssnade vid
dörrarna under repetitionerna, och hvilka uppsnappade en
och annan värs, som förvrängdes och förlöjligades. Afven
skådespelarna voro fientliga och gjorde allt för att för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
