Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hugo efter 1830. Vacklande öfvertygelse. Beundran för Napoleon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
VICTOR HUGO.
4. Hugo efter 1830. Vacklande öfvertygelse.
Beundran för Napoleon.
År 1830 är ett anmärkningsvärdt år ej blott för den
franska romantiska literaturen, utan för hela det politiska
lifvet i allmänhet. Det var detta år, som julirevolutionen
störtade det gamla bourbonska konungadömet och satte i
stället borgarkonungen Ludvig Filip.
Denna händelse medförde äfven förändrade
ståndpunkter för de romantiska skalderna. Dessa ynglingar
hade hittills uteslutande inträsserat sig endast för de
konstnärliga och skönliterära frågorna, som hållit dem
samlade kring ett gemensamt fältrop, men när de mogna
männen nu skola intaga en ställning till de stora
spörsmål, som stå på dagordningen, så är det slut med enigheten,
och hvar och en vandrar sin väg. Konungen var en
representant för de borgerliga kretsar, som han hade att
tacka för sin tron, och han gynnade deras sak. De
materiella, industriella och kommersiella inträssena bli de
härskande i samhället. Bankirer och advokater, ingeniörer
och fabrikanter bilda en pänningaristokrati med kall
praktisk blick och ett obetänksamt pråligt uppträdande gent
emot proletariatet. Men dessa borgarkretsar hade de unga
romantikerna afskytt mer än allt annat, och vissa af dem
närma sig därför allt mer de nya radikala och sociala
läror, som började predikas. Det är vid denna tid, som
det fjärde ståndet, arbetarklassen, begynte att framställa
sina fordringar på större förmåner och rättigheter. Den
stora franska revolutionens frukter hade inhöstats af den
högre borgarklassen, men arbetarnas ställning hade ej i
motsvarande grad förbättrats. Däraf kom sig, att det
oupphörligt sjöd i dessa samhällets lägsta klasser. Och
det växer upp en mängd radikala tänkare och
skriftställare, som arbeta på en ny tingens ordning: Auguste
Comte grundlägger den positivistiska filosofien, Proudhon
utslungar sitt slagord: Egendom är stöld; och
författarinnan George Sand uppträder som förkämpe för kvinnans
emancipation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
