Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har kommit i delo med svåger min, handlare Pepparstedt, ni
vet. Och det här kommer nog att gro i mej till döadar.
Dä’ var ett sablarnes spektakel och en olycklig stund, då den
usle Pepparstedt fick falka till sej min gamla söster.
— Hin, låter dä’ så nu! När han hölls med frieriet till
henne, var det ett annat ljud i skällan. Då talade ni bara
om bur rejäler och gudaktig Pepparstedt var! grinade Salomon.
•— Yi kände inte hans knep då. Yi bara tänkte på, hur
from han var och hur olyckan förföljde honom på så vis, att
han mistade hustru efter hustru och blef tvungen att gifta
om sej gång på gång. Vi hade inte reda på den så kallade
kandelskrestendomen då.
■—• Jaha, dä’ ä’ så rätt. Han har var’t geft flerfaldiga
gånger. Hur många hustrur har han — som di säjer — sletet
upp i sin dag? frågade Salomon.
— Söster min, som lefver, är hans femte. Hva’ vi i alla
fall voro dumma, som trodde att han var förföljd utå
världslig otur, när han gång på gång fick bära hustru efter hustru
åt kyrkogårn. Dä’ va’ långt ifrå’ otur. Dä’ var tvärtom
hans skroftur och räddning hvar gång sådant hände.
•—• Nu ä’ du ilsk och pratar en hop smörja, som nära
nog ä’ ren hädelse! afbröt jag.
— Du får kalla’t smörja eller hädelse eller hva’ du vell.
Dä’ kvettar. Men sanning ä’ dä’ I När en fått titta in i
hans affärder, så begriper en grant, bocken tur han har haft
och hocken rackare han har var’t! gormade Klas.
Hans tal retade emellertid upp vår nyfikenhet, och vi
lockade honom att sätta sig ner jämte oss på vägkanten och
tala 0111 Pepparstedts förhållanden.
— Hur kan du egentligen påstå, att dä’ var turligt för
karlen att så tidt mista hustrur. Jordöl och sån’t går ju te’
pängar! mente Salomon.
— Vesst i hundan hade han tur. Han lagade ju alltid,
att han fick pängar med hvarenda käring. När han drog
omkring om söndagarna och predikade i bygden, hvem kunde
då tro, att han i sin gudsnådelighet bara var ute för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
