Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti vårsolens glans.
När häggen blommar och vilclapeln står skär och hvit som
en brud, när konvaljen knoppas, när syrenen håller på att slå ut,
när ljumma fläktar gå som lätta suckar, fulla af trånad genom
kvällen, som dock aldrig blir mörk, gripes allt lefvande af
kärleks-längtan, då leker braxen och firar sitt biläger i vattrade vågor en
bit från stranden, på hvilken unga människobarn sitta med armarna
virade kring hvarandras lif och glömma och drömma.
När den gamla fläckiga solen börjar bli varm och het i våren
af en sådan brinnande kärlek till vår nord, att hon knappt synes
ha hjärta att gå ner för att under några få timmar söka ro under
sitt purpurtäcke i öster, då blir här så brådt öfver allt ute på
landet. Då kommer det en sådan jäsande lust öfver både människor
och djur och natur. Då vill potatisen, den gamle hederlige
knölen, partout skjuta upp och blomma, då vill hafren och rågen och
kornet skynda sig att vaja som ax för vinden, då blåser pionen
upp sig till en skön ballong, lavendeln, som inte kan göra sig
vidare vacker, uträttar det han kan; han knäcker till att dofta från
den svarta rabatten, så att våra täppor blifva de härligaste
parfymbutiker.
Då gifva små dråpligen klädda fåglar härliga konserter från
hvitgröna björkars estrader, då kysses och smekes ungdomen i
lun-dernas snår, och ålderdomen får då också sitt hastverk. Den får
brådt med att — domna och dö.
Ja, det blir ett sådant göra öfver allt, i hvarendaste vrå, i
luften, i jorden, i våg, i blod och i hjärtan vid den tiden. — —
Men Erik i Långåsen tycktes inte ha så särdeles brådtom,
där han vandrade fram i vårkvällens doft på den gulbruna,
barr-beströdda skogsstigen, som ormar sig genom furumon mellan hans
gård och Hägnen. Tvärtom han stannade ofta och grunnade och
slog i buskarna med påken, som han hade i näfven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
