Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat i Amerika än för att rädda sina landsmän från det stora
fördärfvet oeh vinna dem åt »det rätta evangeliet».
När den gamla gumman i Hallingenäs undfick detta bref, grät hon
af glädje och vankade omkring vidt och bredt med sitt bref och
lät folket i gårdarna läsa det.
— Det är så godt som en dålig predikan, sade människorna
och gratulerade gumman till att ha en sådan religiös son.
Strax efter jul samma år kom Karl A’gust plötsligen öfver
till Sverige och dök upp i Hallingenäs.
Vi hade ju läst hans bref, och därför blef han mottagen
ståtligt och vördsamt, som om han varit en riktig predikant.
Öfverallt blef han väl upptagen, men han trifdes bäst i de gårdar, där
de hade unga döttrar eller raska pigor. Det var emellertid ingen,
som kom på honom med någon slags världslig kurtis. Nä,
gubevars. Han talade endast i andliga ting med töserna.
Hvar det hölls någon samling eller bibelförklaring, träffade
man på honom. Han gick med bå’ Wallenströmmar, Ekmaniter,
baptister och syndfria och lyddes på allt och var uppmärksam.
Men han såg städse ledsen ut och suckade. Själf uppträdde han
aldrig till att börja med, fast han medgaf, att han var missionär
och ingenting annat.
Frågade man honom, hvarför han var så ledsen, svarade han,
att han kände det, som om hjärtat ville brista i honom, emedan
allesamman här hemma hade det så oriktigt i andligt hänseende.
Han hade själf var’t ute och vankat på samma villovägar han
också, ända till dess han träffat på »de sista dagarnes helige».
— De öppnade mina ögon för den rätta sanningen och för
det stora ljuset! suckade Karl A’gust.
Hvari den rätta sanningen öch det stora ljuset bestode det
talade han emellertid inte om för oss karlar. Men för
fruntim-merna tycktes han så småningom hafva uppenbarat en del, ty méd
dem höll han enskilda möten tidt oeh tätt.
Snart föll än dén ena och än den andra till hans parti. För
Karl A’gust var en stilig karl och grannklädd och kunde titta på
ett underligt sätt på töser. Det var liksom magnet i blicken på
den sablarnes karlen. Han hade något af ormalist i sig. Men det
var, som sagdt, ingen möjlighet att komma på honom med några
rena skälmstycken eller med något ledt. Och ute på landet ville
en ju inte gärna anfäkta en »missionär».
Pojkarna blefvo i alla fall mer oeh mer besatta, ty deras
ungdomsflickor började dra sig, den ena efter den andra, och tya
sig till Karl A’gust oeh till hans möten i stället för att möta sina
ungdomspojkar om kvällarna. Hvadan det naturligtvis blef ett stort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
