Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Prostinnans bryderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med tårar i ögonen sade hon dä: »ma vara
i guds namn dä, bara jag far sitta bredvid herrn
sjélf vid bordet. Da skall jag bjuda till att följa
med herrn och vara lugn.»
Yänligt beviljade han hennes begäran. Och
med hörbart klappande hjerta och sä osäkra steg,
som om hon varit rädd att golfvet skulle sjunka,
instef nu vår goda prostinna vid sin ledares arm
till den kungliga taffeln. Det lugnade heone mer
och mer, att hon ej tycktes blifva bemärkt, och
att hon fick till granne vid bordet, pä sin venstra
sida, sin egen kära gubbe, som hon hela dagen
saknat.
Hon fattade småningom mod och frågade slut-
ligen sin man, »hvilken af dessa herrar vore kungen».
Men prosten visste det ej ännu sjelf, ehuru
han hållit sitt tal till kungen både pä svenska och
latin.
Då ställde prostinnan samma fråga .till sin
granne ät höger.
Denne sade småleende: »att en kung alltid
bör igenkännas af blotta utseendet.»
»Nej, trä mig jag det kan göra!» svarade
prostinnan. »I mina ögon se dessa herrar ut som
kungar allihop.»
Dä tog grannen ur sin ficka en briljanterad
gulddosa, med ett porträtt pa locket, och sade till
prostinnan: »Se noga efter, bvem detta är likt! Den
är kungen.»
Prostinnan häpnade, då hon såg den dyrbara
dosan, betraktade länge turvis sin egen man och
porträttet, men fortfor sedan att efter hvarandra
mönstra alla de andra, till dess hon stannade hos
gifvaren af dosan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
