Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dolier. Hon sökte till och med en tid att för
hennes skull styra sin passion för bränvin.
Den redlige styrman Monius dog efter en kort
sjukdom och langa sorger. Af samvetsförebråelse
för sitt uppförande emot den aflidne återföll hans
enka med dubbelt raseri till sin passion för brän-
vin, och var åter ett plågoris ej blott för sina sör-
jande barn, men äfven för de vänner, som ville
skydda dem.
Lisu var nu sexton år; och i sin sorgdrägt
väckte hennes skönhet en uppmärksamhet, som den
sorgbundna flickan ej kunde ana, ej eller brydde
sig om. Ehuru van att lida, hade dock ingen
sorg för henne varit sä tung, som den öfver för-
lusten af den ömmaste far. Religionen var den
unga flickans enda tröst, och med en bepröfvad
christens undergifvenhet och alfvar sågs den fader-
lösa bereda sig till sin första nattvardsgång; många
medlidandets och välsignelsens tårar och förböner
af dem, som kände hennes sorger, följde den an-
daktsfulla flickan till altarets fot.
I stilla sorg hade Moniuses Lisu äter fram-
lefvat en bepröfvelsetid. Hon var ansedd som elt
mönster för sina jemnlikar i ålder, och omtyckt, ej
blott för sitt behagliga utseende, men för sin är-
barhet, sin flit och den ömma vård hon alltid tagit
om sina små syskon.
Men efter faderns död blef dock hemmet för
henne alldeles odrägligt. Hon längtade att komma
undan det oväsende modern gjorde, alllid mest
påkostande att se för ett barn.
En ung guldsmed ifrån Brähestad, som hette
Hilden, friade till den vackra flickan. Hon kände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
