- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Andra delen /
123

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

honom föga, men man sade henne, »att han val-
en hederlig och förmögen man.»
För att komma ifrån det olyckliga hemmet
och kanske kunna blifva en tillflykt för sina be-
klagansvärda syskon, antog hon tillbudet, och bröl-
lopet hölls kort derefter. Men fattad af en hemsk
aning afreste den unga frun med sin man Lill ha ns
hemort, etter ett sönderslitande afsked ifrån de
henne så kära och tröstlösa syskonen, för hvilkas
väl lion gerna uppoffrat sitt eget.
Ej länge var den unga frun i sitt nya hem,
förrän hon säg sig kommen »ur askan i elden».
Hon fann, att hennes man var den oregeriigaste
drinkare. Vid denna förfärliga upptäckt var hon
nära att förlora förståndet. Alla hennes barndoms-
och ungdomslidanden stodo nu med elddrag teck-
nade i hennes minne. Men hon dolde sina tårar
för hvarje rnenskligt öga, och föresatte sig att ge-
nom tålamod och mildhet söka leda sin mail till
en ordentligare lefnad.
Men alla hennes bemödanden att förbättra
honom frän ett så inrotadt fel voro fruktlösa. De
hade varit gifta några månader blott, då han en
afton hemkom i ett sä rusigt tillstånd, alt han slog
och misshandlade sin arma hustru för den orsaken,
»alt hon aldrig motsade honom i något», och detta
kunde han ej tala.
Den olyckliga hustrun, som icke vågade visa
honom en missnöjd min en gång, öfverlemnade sig
nu åt den rysligaste förtviflan och tänkte till och
med på sjelfmord. Vansinnigt ilade lion åstad för
alt störta sig i en brunn, men hastigt hejdade hon
sig i sin föresals, och återvände till sitt rum. Här
nedföll hon för den Allseende, och bad med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free