Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
De af kölden skälfvande infördes uti ett varmt rum.
Hon gissade till hela deras olycka, ehuru Lisu ej
talade många ord, utan endast gret. Ej heller da-
gen derpâ eller framdeles kom någon klagan öfver
hennes läppar. Hon blott yttrade den önskan att
få hyra för sig och sina små ett litet enskildt rum,
der hon genom arbete ville söka försörja dem.
Dagen härefter flyttade hon redan in i en liten
kammare, bakom en bagarstuga, som ett beskedligt
arbetsfolk bebodde.
Ensam, flitig, sluten och i stilla sorg, lefde
Lisu här med sina barn. Hon förtjente deras
uppehälle genom sömnader ät fruarna i staden,
hvilka med en sådan godhet omfattade den arbet-
samma modern, att hon aldrig kom att lida nöd
med sina smä. Den äldsta gossen, sju är gammal,
fick snart gå i skola.
Småningom begynte den unga modern, genom
sin inre tillfredsställelse och sin fredliga och lugna
lefnad, att finna sinneslugn och uppblomstra på
nytt. Hon kunde ej sakna den man som hon al-
drig älskat, och genom hvilken hon sa mycket
lidit. Dessutom visste hon honom vara pä sin
hemort omgifven af föräldrar och slägtingar.
I stillhet, gudsfruktan och arbetsamhet hade
den unga modern här framlefvat ett år, utan att
höra något oroande ifrån sin man, dä hon en mor-
gon med förskräckelse emottog en befallning att
samma dag infinna sig på landskansliet. Hon lydde
kallelsen, och blef der tillsagd, »att återvända till
sin man (som lagligt begärt det), om hon ville
undvika att föras till honom med tjenliga medel
och kronoskjuts.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
