Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Moniuses Lisu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Inför mina verldsliga domare,» sade hon, »är
jag nu skyldig alt yppa allt det, som endast gud
känner och J^g länge dolt inom ett förkrossadt
hjerta. Jag vill dock ej nämna om mina egna
ungdomslidanden och sorger, endast om den lid,
hvarunder jag sett mina oskyldiga barn illa hand-
lerade af deras i rusel barbariska fader. I alla
långa ar hade jag tåligt lidit allt hvad som står i
mensklig förmåga att uthärda, dä min man äter en
qväll hemkom helt förstörd och drucken. Genast
körde han de äldre små gossarna halfsofvande ur
deras varma bädd, oklädda, ut i den kalla mörka
höstnatten. Sedan tog han, med svordomar och
under fullt raseri, det yngsta barnet ur dess vagga
och slog det emot väggen. Med en tigrinnas vild-
het, som vill försvara sina ungar, rusade jag dä
fram och slet barnet ur hans händer. Snart satt
jag med alla barnen pâ. en kärra, och en gammal
barmbertig bonde körde oss hit.»
»När fattade ni det rysliga beslutet alt förgöra
edra barn?»
»När mina små af hunger och köld qvedo
omkring mig pä kärran i den hemska natten, dä
gjorde jag inför gud det fasliga löftet, att hellre
sjelf sluta deras olyckliga lif, än återvända till de-
ras grymma far och utsätta dem för vidare miss -
handling. — Ack, herrarne känna ej hvartill ett
modershjerta kan bringas, för att ur olyckans djup
rädda sina barn!» tillade hon med slillare sorg.
Domaren inföll: »Oerhördt är dock förut detta
brott, att en mor med full sansning mördar tre
barn pâ en gång.»
Gråtande svarade fången: »Var jag ej mor för
dem alla tre? — Älskade jag dem ej alla lika? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
