- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
6

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vågade e j ett ögonkast kring rutîïmel; ty hon anade att
Wirén var der. Snart stod han också vid hennes
sida: och denna plats tycktes han vilja försvara
emot alla Europas makter, sä beslutsam säg han ut.
Ingen tycktes också vilja våga försöket att bestrida
honom detta, utom en enda, hvilken, såsom Wi-
rén tyckte, lik en ond ande smög sig öfverallt om-
kring Maria, men hvars utseende, oberäknadt Ma-
rias föga uppmärksamhet mot honom, gjorde alt
Wirén ansåg honom föga farlig såsom medtäflare.
Nu hade y&r unga borgmästare hvarken ögon
eller öron för någon annan, än den sköna Maria.
Hans beprisade sällskapsvett var alldeles försvunnet,
ty han dansade nu med ingen annan än henne;
och då man såg det vackra paret högtidligt med
behag sväfva uti menuetten, måste till och med
de glömda damerna och de afundsjukaste och ela-
kaste af alla gamla tanter tillstå, att ett vackrare
par kunde man svårligen få se.
1Innan kort hade de älskande, hvilka efter
denna bal oftare träffades, lofvat hvarandra evig
trohet, ehuru Maria redan hade flera förmånligare
tillbud. Ibland dem var för henne den rikastes för-
hatligast. Det var samme man som förföljt henne
på balen. Han tycktes dock vara gynnad af hen-
nes far, rådman F.; ty gamla pappa såg lycka och
skönhet blott i sin tillkommande mågs fulla börs,
och var liknöjd för allt annat. Dessutom kände
han, att vår borgmästare ej var någon hushållare,
att han hade förstört sitt fädernearf och nu endast
hade en knapp lön att lefva af. Han förbjöd sin
dotter att tänka på honom och till och med att
se honom; men brefvexlingen emellan de sinsemel-
lan förlofvade gick, osedd af fadren, desto flitigare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0010.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free