Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Maria kände huru obeveklig hennes far var i sina
föresatser, och visade sig derföre lugn och under-
gifven.
En dag inträdde gubben med förnöjd min i
hennes rum och sade, »att som han visste att hon
ville gifta sig, så hade han numera ingenting der-
emot, men förbehöll sig blott ’ett litet vilkor’.»
Af glädje och tacksamhet fl-ög den förtjusta
fästmön om faderns hals och lofvade att uppfylla
allt hvad han begärde. Fi
»Delta går ju bättre än jag hade förmodat,»
sac e gubben, nästan lika glad. »Nu igenkänner
jag min förståndiga Maria, som inser huru hjertligt
jjg önskar mitt barns lycka. Det lilla vilkor, jag för-
behållit mig, ^ är att du gifter dig med den rika och
larda herr G. — din reskamrat frän Stockholm.
Han har redan fått mitt samtycke och»
Han tystnade hastigt, ty som en bruten lilja
låg den sköna flickan afsvimmad vid sin fars föt-
ter. Gubben blef förskräckt, och fattade klock-
strängen, för att fä hjelp. Han ringde likväl allt-
för häftigt, sä att strängen brast. Derefter bullrade
han på fönster och dörrar.
Husets trogna tjenarinna, Marias gamla skö-
terska Lisa, instörtade nu och tog vård om det
olyckliga offret för den faderliga myndigheten. När
Maria återfick sansningen, var hennes far redan
borta.
Han skulle skicka en tjenstflicka efter läka-
ren, men i sin häpnad hade han af misstag sagt:
»Skynda, skynda att hemta borgmästaren hit i ögon-
blicket.»
Då den olyckliga Maria fattade hela fasan af
sin belägenhet, lyfte hon bedjande sina händer mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
