- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
8

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. En enlevering i Österbotten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höjden och suckade: »Moder! moder! ser du din
Maria?— Känner du i din himmel hvad hon lider ?
— Sä som du delade Lennes minsta sorger på
jorden, gör det äfven nu! O! bed för mig, min
mor, bed Gud för din stackars Maria-^ att han be-
veker min obevekliga faders hjerta till medlidande ,
för sitt barn, som aldrig kan älska någon annan än
en enda. Ät honom skulle du, goda moder, om
du lefvat, säkert tillåtit henne att gifva sitt hjerta
och sin eviga trohet. Ja, jag vet att du hade
gillat min kärlek! — O! hvarföre tog den grymma
döden bort dig just da, när du var sa pödvändig
för din- dotters sällhet på jorden? Store Gud,
förlåt min klagan, mitt hjertas förtviflan !»
I detsamma hon yttrade dessa förtviflans ut-
rop, omslöts den olyckliga af trofasta armar, hen-
nes älskares, som af hennes far blifvit efterskickad
och redan af den gamla Lisa, deras förtrbgna, blif-
vit underrättad om det åskslag, som hotade att
krossa deras kärleksfulla hjertan.
Snart lyckades det Wirén att, ehuru olycklig
sjelf, dock tröstande aftorka den förtviflades tårar.
Men då han såg sin fästmö lugnare, kunde
han ej längre belierrska sina egna lidelser. Kärlek,
svartsjuka och misströstan rasade förfärligt inom
hans bröst, och bröto ut i fullt raseri. Sadan hade
den arma flickan aldrig kunnat tänka sig honom-
Hans eljest sa sköna ansigte var nu dödsblekt och
förställdt, ögonen blixtrade vildt och förfärligt, och
krampaktiga ryckningar förvredo anletsdragen och
de darrande läpparna, under det han i knuten
hand visade en uddhvass täljknif och sade liksom
i förtroende: »Ser du, Maria, jag svär vid din kär-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free