- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
107

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Spöket på grafven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

107
nedför hans bleka kind. Den goda Majas ögon
voro röda af grät, då hon, vid afskedet ifrån det
kära barndomshemmet, ur famn i famn hade skor-
dat lyckönskningar och -välsignelser, de längsta och
varmaste likväl af de medföljande föräldrarna.
1 det vackraste sommarväder passerade brud
tåget genom grönskande löfskog, lofvande åkrar och
blomstrande ängar. Redan på afstaöd syntes bröl-
lopsgården, belägen på en hög kulle, ej långtifrån
Limingo nyssbyggda sockenkyrka. Hela den gröna
kullen var sirad af brokiga bröllopsgäster, hvilka
sittande eller stående väntade på den sig n ärmande
bröllopsskaran, som snart emottogs af fiolspelare
på stället och af brudgummens slägt och gäster.
Så snart bruden nedstigit ifrån sitt åkdon,
var hennes första besök i fähuset, emedan en gam-
mal sed så fordrar, för boskapens trefnad under
den nya värdinnans vård. Derefter skedde vigseln,
och efter intagen aftonmåltid begynte dansen, deri
det unga paret dellog med hela sin ålders nöje.
Emot morgonen dansades kronan af bruden, som
vanligt. Ben aftogs, och en duk bands om bru-
dens ögon, då alla flickor i ring dansade omkring
den blinda bruden. Med kronan i handen place-
rade hon den på en af de dansandes hufvud, hvilken
säkert derefter vore den första som efter henne
skulle träda i brudstol. Oftast inträffade också
detta, emedan den skalkaktiga bruden alltid skaffade
sig så mycket ljus som behöfdes, för att sätta kro-
nan på en flickas hufvud, den hon visste snart
skulle hålla bröllop.
Ibland landtherrskaperna och de tafrika bröl-
lopsgästerna ifrån staden var äfven Julma, en fat-
tig, ful och värnlös flicka, som tidigt förlorat sina

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free