- Project Runeberg -  Hundrade minnen från Österbotten / Tredje delen /
108

(1844-1845) [MARC] Author: Sara Wacklin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Spöket på grafven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jordiska stöd och derefter genomgått mänga hårda
pröfningar i fattigdomens skola. Af deltagande för
den faderlösa hade hon likväl just derföre med
godhet hlifvit omfattad af de ädlaste och Lästa
hjertan. Nu hade Julma fått följa hit med några
goda och glada ungdomsvänner.
Det var en herrlig midsommar-afton. Den
glada ungdomen delade sig i små partier, lör
att välja nöjen efter smak. Några dansade i bröl-
lopsstugan, der polskaii gick oafbrutet. Andra
vandrade ut till de leende åkerfälten, för att efter
gammal sed »knyta råg». Man förser sig för så-
dant ändamål med ullgarn af flera färger. Se-
dan väljas jemnlånga ax, dem man vid roten om-
knyter med olika färger af det medtagna garnet,
för att sålunda utforska sin egen eller en väns
lycka. Ej sällan händer, att det är för föremålet
för sin hemliga böjelse som den unga flickan kny-
ter axen. Efter ett eller, om nyfikenheten ej
är alltför stark, på sin höjd tre dygn, vandrar
man till stället för att se hvilketdera af axen
vuxit högst. Är det svartknutna längst, så har
man att vänta sorg det kommande året; men skulle
det gröna skjutit längst upp, sä blir det bröllop.
Det röda henttar glädje, det blåa hopp, det gula
korgen. Den lekande ungdomen har dock alltid
roligt på sin promenad äfven af minnen, som fram-
kallas från alla förflutna glada midsommar-aftnar.
Julma hörde ej nu till någon af dessa glada
skaror. Ehuru lifligt hon ofta deltog i ungdoms-
nöjen, längtade hon lika ofta att i ensamheten få
höja sin tanke ifrån verldens joller till de fader-
lösas Fader, den allgode ledaren af hennes öden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:12:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hundrade/3/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free