--- Du är inte klok, upprepade advokaten.
Carl Modig ryckte på axlarna.
--- Alla stora idéer mötas med den domen, svarade han.
--- Men detta är ju ingen stor idé. Det är ett överspänt, vansinnigt hugskott som ju aldrig kan realiseras ---
--- Kan det inte!?
--- Nej, naturligtvis inte. Ingen har ännu besökt varken månen, Mars eller någon annan himlakropp utanför jorden och ingen människa skall heller någonsin komma att göra det.
--- Det var då ett egendomligt påstående.
--- Ja, jag går längre, min käre Carl. När inte någon gjort det hittills, så inte blir väl du den förste, det är då säkert. Och för resten är det alldeles otroligt, att Abel Modig endast till siffror skulle ha anförtrott en så viktig sak.
--- Nej, där tar farbror alldeles fel. Siffrorna skulle tydas av mig, när jag blivit myndig. Min far har resonerat som så: Får jag ett sådant fä till son, att han inte kan lösa den gåtan, då är han heller inte värd upplysningen.
--- Ja-a --- kanske ---
---- Säkert, farbror. Och min far unnade nog ingen annan heller upptäckten.
--- Nej, det kan nog vara sant. Men --- vi kunna ju förutsätta att du har rätt, att ön finns där nere i söder och så vidare. Vad är det då du menar med det där om »resan till månen»? Hur i all världen skulle den där meteorön kunna hjalpa dig till det? Du tänker väl aldrig »från himlen är du kommen, till himlen skall du återvända» och inbillar dig att ön ska]l lyfta sig och slungas ut i världsrymden igen?
Carl Modig skrattade.
Farbror har humor, sade han, och jag har verkligen inga sådana teorier som farbror där framkastar --- nej. Min teori kräver, Gud bevars, en hel massa fantasi också den, men i motsats till farbrors är min fantasi möjlig att omsatta i praktiken --- det är skillnaden. Jag skall emellertid med några få ord sätta farbror in i saken. Ön det här är fråga om är alltså en från himlavalvet dalad meteor och, som min far, en av världens duktigaste geologer ---
--- Onekligen var han det, nickade Julin.
--- Som han påstår, alltså, är allt järn på 100 fots djup under ytan. Det är rent, metalliskt järn. Själva ytan, det vill säga skorpan på denna meteor, är alldeles säkert glashård ---
--- Hur vet du det?
--- Å --- jag har studerat detta. Meteorjärnet som faller ned på jorden äger ofta en sådan hård och seg skorpa. Den har bildats vid meteorens susning genom atmosfären. Friktionen mot luften har varit så kraftig att den yta som tog emot lufttrycket, av den alstrade hettan har sintrat till ett slags slagg --- --- ---
--- Fortsätt du bara --- allt det där har även jag reda på, fast jag bara är en torr jurist ---
--- Denna jättemeteor, detta oerhörda stycke järn som susat fram genom rymden har dragit till sig kringirrande meteorstenar bestående av obsidian, lavaliknande ämnen och sådant. Allt detta har vid jättemeteorens inträngande i jordens luftlager svetsats ihop och vid dess nedfall i havet har det bildat en skorpa, som efter min fars beräkning är 100 fot tjock. Innanför denna skorpa ligger nu det metalliska järnet.
--- Mycket riktigt. Som apelsinskalet kring frukt köttet ---
--- Ja, så var det nog till att börja med. Men under de millioners millioner år som järnön legat i havet, har nog detta frätt på kanterna, så att det nu alldeles säkert endast är en tunn kalott som står kvar. Alldeles i havsbandet har skorpan tunnats av --- så måste vara fallet --- medan den uppe på ön är tjockare. Farbror förstår ju detta?
Vartenda dugg --- fortsätt du. Jag vill helst veta hur du vill komma till månen.
--- Lugn bara --- jag kommer snart dit ---
--- Till månen?
--- Nej, till redogörelsen av hur jag skall använda
meteoröns järnkärna och kalott till mitt ändamål.
