Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nötboskapsskötseln - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1. Nötboskapsskötseln.
I Sverige — liksom hos de gamla kulturfolken —
förekom nötboskapen såsom husdjur redan flera århundraden
före vår tidräkning.
Den ursprungliga svenska boskapsrasen beskrifves i
Uplandslagen (1296) såsom liten, kullig, hvit, hvitgrå eller
gul. Typen återfinnes ännu uti vår fjällboskap.
Någon, i egentlig mening, ordnad boskapsskötsel
förekom hos oss först under Gustaf Wasas tid. Konung Gustaf I
var själf den, som härvidlag föregick med godt exempel.
Han var den förste, som till svenska boskapsafvelns
förbättrande införskref utländska hjordar och dessa från
Holland. På sina »afvelsgårdar» dref han åkerbruk och
boskapsskötsel i stor skala, hvarför han ock med rätta blifvit kallad
Sveriges förste rationelle landtbrukare. Så t. ex. hade
han på Gripsholm en ladugård som stod under drottning
Margreta Lejonhufvuds uppsikt och sköttes af 22 pigor.
År 1534 inrättade Gustaf I ett »Holländeri» invid
Stockholm, i det att en holländsk bonde af konungen fick
mottaga ett visst antal holländska kreatur på arrende mot
det han af deras mjölk beredde vissa bestämda mängder
smör och ost.
Flera af Sveriges landskap voro vid denna tid berömda
för sina oxar och främst bland dem stod Småland. Gustaf
I:s förbud, att afyttra oxar till högre pris än det af honom
faststälda, säges hafva varit en af anledningarna till
dacke-fäjden. Öland, Gotland, Väster- och Östergötland voro
äfven utmärkta för sin goda boskap.
Följa vi vidare den svenska boskapsskötselns
utveckling under Wasaätten, så spåras många goda anstalter till
ett bättre. Under Gustaf II Adolfs regering efterskrefvos
holländska bönder, som hit anlände med nötkreatur från
sitt hemland och nedsatte sig i trakten kring Jönköping.
Dessa boskapsraser spriddes sedan i andra landskap.
Smör producerades i ymnighet i alla boskapsorter. I
1623 års månglarestadga nämnas särskilt skärgårdssmör,
ålandssmör, finskt och norrländskt smör. Det afyttrades
till många både in- och utländska orter samt uppbars i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
