Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Nötboskapsskötseln - Nötboskapsstallet - 2. Hästskötseln - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnvärd utgift. — Lyckligtvis erhållas både ljus och
frisk luft gratis, blott de få tillfälle komma in i husen.
Nötkreaturen stå vanligen i dubbla rader på ömse
sidor om 1—1,2 met. (3—4 fot) breda foderbord.
Spiltrummet bör för kor hafva 1,8—2 met. (6—6,7 fot) längd
och 1,1 met. (3,5 fot) bredd; för oxar 10 c. m. (3,3 tum)
längre och bredare.
2. Hästskötseln.
Hästens ursprungliga hembygd är Centralasiens
stepper, där den ännu förekommer i vildt tillstånd. Från
dessa nejder har den blifvit spridd till alla världsdelar.
Redan i förhistorisk tid förekommer hästen såsom
husdjur såväl i sitt hemland som i Europa. Så långt historien
går tillbaka finna vi därför alltid hästen omnämd såsom
människans trogna och nyttiga följeslagare, än delande
med henne krigets faror än hjälpande henne i många
fredliga värf.
I de europeiska länderna har typen för de olika slagen
af arbetshästar städse stått i ett visst förhållande till
åkerbruket, hvars behof af dragkraft de närmast stå till buds
att fylla. Hästens storlek motsvarar därför oftast i hvarje
ort jordens bördighet. Så t. ex. blir den liten på våra
öar Gotland och Öland; större i bördigare delar af landet
och störst på de bördiga slätterna i Skåne, Öster- och
Västergötland.
Vid sidan af jordbrukets behof hafva krigen och lyxen
gjort sina kraf på lämpliga kavalleri-, vagns- och ridhästar
gällande. Detta framkallade stuteriers inrättande i de olika
länderna; först af enskilde och sedan af staten.
Redan under medeltiden yppade sig ett sträfvande till
en mera systematisk hästafvel, d. v. s. uppdragande af
hästar med vissa utpräglade egenskaper, t. ex. snabbhet,
styrka och uthållighet. Såväl i krig som vid de ridderliga
öfningarna voro sådana behöfliga. För att kunna uppbära
ryttaren jämte den tunga rustningen och ändock med lätthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
