Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fårskötseln - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Fårskötseln.
Fåret, såväl som öfriga sedan älsta tider
förekommande husdjur, följde det vandrande människosläktet från
dess vagga till jordens skilda zoner. Det förekommer
öfver hela världen, men trifves bäst på högländta, med fint
och kort gräs beväxte orter.
Spanien är det land hvarest fårskötseln först nådde
någon anmärkningsvärd utveckling, och då med hänseende
till den producerade ullens finhet. Redan i 9:de
århundradet af vår tidräkning funnos där klädesväfverier. I 12:te
århundradet bildades där de hjordar af finulliga får, hvilka
sedan blefvo de egentliga plantskolorna för mérinosfåret.
Mérinos eller spanska får infördes sedermera till
Tyskland, Frankrike, England, Sverige m. fl. europeiska länder,
äfvenså till Australien och Amerika. Kroppstypen på
dessa djur är: ett bredt hufvud, tjocka, snäckformigt vridna
horn, kort och tjock hals, smal och till hasen räckande
svans, upprättstående öron, samt veckad hud på halsen,
bröstet och svansroten; ullen är fin, tät och krusig.
Med den emot slutet af medeltiden uppblomstrande
väfnadsindustrien följde en mycket stegrad efterfrågan på
ull, och den uppmuntran, som härigenom bereddes
fårskötseln, återvärkade i sin ordning på jordbruket. Öfver hela
västra Europa blef nu fårskötseln föremål för stor
uppmärksamhet; och man inskränkte sig ej till att åstadkomma
en större myckenhet ull utan sökte tillika att öka dess
finhet. I England utvecklade sig härvid förhållandena på
ett för landthushållningen skadligt sätt. Inom vidsträckta
kretsar igenlades odlad jord, för att blifva betesmark,
hvarigenom en mängd gårdar försvunno; och de mindre
jordbrukarnas betryck där i landet under 14- och 1500-talen
har med rätta tillskrifvits den förkärlek, hvarmed de
engelska godsägarna omfattade fårskötseln. I det öfriga
Europa, där industrien var mindre framskriden, märktes
samtidigt en ökad lust för fårskötsel.
Vid denna tidpunkt började man äfven värka för
fårskötselns höjande i Sverige. Fåret hade visserligen sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
