Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Fårskötseln - Historik - Olika fårraser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på Flyinge i Skåne. På Näs i Jönköpings län bildades
1829 ett stamschäferi af en hjord sachsiska mérinofår, som
för ändamålet införskrifvits.
År 1830 anslogo rikets ständer 200,000 kr. till fond
för en »ulldiskont», från hvilken, mot pant af inhemsk
ull, lån kunde erhållas till 4 procent. Äfven anvisades
nödiga medel till ullkulturens främjande. År 1831 började
man hålla särskilda ullmarknader i Norrköping. Här
betalades, under de närmast följande två åren, sorterad ull
med 10,50—11,70 kr. kilogrammet (4,50—5 kr. skålp.).
Dessa höga pris för den fina ullen nedgingo dock redan
1834 till den grad, att hågen för en utsträckt fårafvel
aftog. Sedan dess har underhållet af finulliga hjordar
i vårt land ej varit fördelaktigt, eller ens till någon
nämnvärd utsträckning förekommit.
Olika fårraser. Som afsättningen af finare ull
numera är mindre lönande, då Ryssland och Australien m. fl.
länder frambringa denna vara med jämförelsevis obetydliga
omkostnader, är det för vårt land förmånligast, att de får,
som här underhållas, äro s. k. köttfår, d. v. s. ett fårslag
som har fylliga kroppsformer och som lämnar en
medelmåttigt fin ull till stor mängd.
Köttfåret är ett engelskt alster. Redan före 1870
började man införskrifva af dessa djur till Sverige, för att
därmed förädla det svenska landtfåret.
De engelska fårslagen utmärka sig för sin
kroppsstorlek och myckna köttansättning samt ullrikedom och anlag
att med lätthet gödas.
Våra egna får äro små men härdiga såväl mot köld
som vanskötsel; de lämna en grof och tät ull samt hafva
en kroppsbyggnad som är mindre fördelaktig för
köttbildning. Vi se sålunda, att man vid förädlingen bör försöka
att hos dessa får framkalla större, för köttansättning
fylligare kropp och därjämte en något finare ull, på samma
gång de oersättliga fördelarna härdighet och förnöjsamhet
oförminskade måtte behållas.
För att nå detta mål, som numera åsyftas med fårens
förädling inom vårt land, har det visat sig bäst att
använda något af följande engelska fårslag:
Cheviot-fåret (läs Tjiviot). Detta får är af medelstorlek,
med bred och djup samt väl ullbeväxt kropp. Ullen är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
