Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Bugges teori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bugges
teori.
6
Ett studium av språket å våra runstenar har emellertid
vederlagt denna åsikt. Det gemensamt nordiska språket
genomgick i slutet av 700- och i början av 800-talet en stark
förändring och splittrade sig samtidigt i de tre nordiska
huvuddialekterna. Söker man att återföra eddadikterna till
det språk, som talades före 800, upphör versen att vara vers,
och redan detta visar, att dessa kväden tillkommit efter
800-talets början. Till samma resultat kommer man genom
ett studium av innehållet. Men med Grundtvigs åsikt öm
tillkomsttiden faller ock hans teori om dessa dikter som
gemensamt nordiska.
Senare har en annan teori framställts, först av islän-
ningen Vigfiisson och utförligare och mera motiverat av
den lika snillrike som lärde norske filologen Sophus Bugge.
Enligt hans mening hade den nordiska mytologi, som
möter oss i eddadikterna, till en väsentlig del utbildats i
de nordisk-brittiska vikingarikena, särskilt på Irland, där
de utdanades i anslutning till de antika (grekisk-romerska)
myter och sagor, som voro kända i de iriska klostren.
De dikter, som grunda sig på dessa myter, diktades heller
icke i Norge eller på Island, utan företrädesvis i västern,
i de nordisk-brittiska vikingakolonierna.
Numera torde man vara ense om, att även denna teori i
huvudsak är förfelad. Eör det första överskattade Bugge
betydligt de iriska munkarnas lärdom, och vidare har han
alls icke lyckats göra troligt, att dessa munkar utövat
något slags lärarverksamhet bland de vilda vikingar, som
brände deras kuster och härjade deras land. Men vik-
tigast är, att hela betraktelsesättet är ensidigt filologiskt,
icke historiskt: ingen enda myt eller dikt kan hava upp-
kommit på det sätt, som Bugge antog.
Men i en punkt pekade detta uppslag hän mot fram-
tiden. Denna fråga kan nämligen icke ensidigt betraktas
blott från den bevarade isländska litteraturens synpunkt,
utan måste ses mera i stort. Ty liksom de nordiska ko-
lonirikena icke blott i väster, utan ock i öster, i Ryssland,
haft en stor betydelse för vikingatidens kultur i allmänhet,
hava de ock med all säkerhet betytt mycket för dess dikt-
ning, som till en stor del uppstått tack vare de impulser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
