Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden - Dansk sagohistoria - Kalevala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
som de nordiska vikingarna här mottogo. Att denna dikt-
ning blott bevarats på Island beror på särskilda förhållan-
den. Denna ö låg avskild och blev i det hela oberörd
av den starka, kristna kulturströmning, som på 1200-talet
nådde de tre nordiska huvudlanden och där sopade bort
hela den hedniska kulturen. Och liksom en gången tids
dräkter och bruk bevarats i avlägset liggande bygder, men
icke i de stora städerna, så bevarades också vikingatidens
diktning längre på Island än i det övriga norden. Ty
även om denna diktning i den form, i vilken den nu före-
ligger, är isländsk, till någon mindre del norsk, och icke
gemensamt nordisk, sträcka sig dock dess rötter tillbaka
till en tid, då den nordiska kulturen var väsentligen ensartad.
Och lyckligtvis är den isländska litteraturen ej vår enda Dansk
J ° . . sago-
källa, då vi vilja skapa oss en föreställning om vikinga- historia,
tidens diktning i den övriga norden. En annan mycket
givande källa, vars värde först på den sista tiden blivit
till fullo uppskattat, är den danske historieskrivaren Saxo
Grammaticus’ krönika, som skrevs omkring år 1200. För-
fattaren sysselsätter sig där icke blott med den sista tidens
historia, utan går tillbaka ända till sagoåldern. Några
andra källor för denna period ägde han icke än de gamla
sagor och sånger, han hört, och det är innehållet i dessa
han på latin återgiver. De nio första böckerna av hans
arbete äro således en dansk sagohistoria, och vi få däri-
genom — tyvärr blott på latin — ett referat av en mängd
danska fornsagor från vikingatiden, sagorna om Rolf Krake,
om Hamlet, om Hagbard och Signild, om Starkad o. s. v.,
vilka vi endast obetydligt känna genom den isländska lit-
teraturen, och andra — såsom sagan om Balder — be-
rättas hos Saxo i en form, som ganska mycket avviker
från den isländska. I några fall har han på latinsk vers
återgivit de forndanska dikterna.
Saxos sagohistoria ger oss således ett bevis, att icke blott
Island och Norge, utan även Danmark ägt en ytterst rik
fornlitteratur, i flera avseenden likartad med den isländska,
men i andra åter skild från denna. Det är då en stor sanno-
likhet, att detsamma även varit förhållandet med Sverige.
Tyvärr hade Sverige ingen Saxo som Danmark och Kaievaia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
