Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
kolonier. Såsom våra runinskriftei’ visa deltogo svenskarna
ivrigt i de danska vikingatågen mot väster, och i det före-
trädesvis med svenskar rekryterade väringagardet i Kon-
stantinopel funnos talrika danskar och norrmän — en
blandning, som naturligtvis starkt främjade den nordiska
vikingakulturens enhetlighet.
Men vikingen var icke blott erövrare och krigare; han
var ock köpman och företog såsom sådan långväga färder,
mest kanske de svenska köpmännen, som över de ryska
floderna drevo en regelbunden handel på Konstantinopel,
där de årligen infunno sig i stora skaror.
Ur litterär synpunkt voro både erövringarna och köp-
mansfärderna av vikt, de sista icke minst, ty som det
förefaller, roade man sig i köpmanshärbergena, där de
resande om kvällarna samlades, med att berätta sagor och
föredraga dikter, och åtminstone om de isländska sago-
berättarna och skalderna veta vi, att de oftast även varit
köpmän.
Viktiga voro särskilt färderna till Sydryssland, där goterna
bodde, och till Grekland. De fortgingo ända till 1200-
talet, och ännu den yngre västgötalagen talar, liksom den
äldre, om huru skall förfaras med arvet efter en man,
som dör i Grekland. Likaså framgår av den ungefär sam-
tidigt skrivna Gutasagan, att gutarna då ännu hade för-
bindelser med sina stamfränder i Sydryssland.
Det var tydligen på denna väg, som vi här i norden
gjorde bekantskap med en mängd gotiska, grekiska och
orientaliska sagostoff. Dessa senare uppträda särskilt hos
Saxo, mindre hos islänningarna, och det vill härav synas,
som om detta inflytande varit starkast i Västskandinavien,
vilket ju ock var naturligt, då den merkantila förbindelsen
med Grekland företrädesvis uppehölls av svenskarna, genom
vilka sagostoffen sedan överfördes till danskarna. Dylika
sagor äro t. ex. sagorna om Hagbard och Signild och om
Hamlet. Vi behöva blott erinra oss huvudmotivet i Hag-
bardsagan. För att få träffa den älskade nödgas Hagbard
förkläda sig till tärna och kommer på så sätt in i “jung-
fruburen“. Men denna situation förutsätter ett österländskt
harem, ej en nordisk kungsgård, ty i norden voro kvinnorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
