Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
signadhe Dagh. Men dessa sjöngos endast vid den
enskilda andakten, ej vid den offentliga gudstjänsten.
En del av de nya visorna var hämtad från evangelierna
och psaltaren, en annan från den katolska kyrkans gamla
hymner, och det nya låg således egentligen blott i språket.
Men egendomligt nog väckte denna nyhet stor förbittring
hos folket, och i de klagomål, med vilka dalkarlarne
uppvaktade sin konung, framhöllo de särskilt de svenska visor
och sånger, som nu utkommit av trycket.
Vid samma tillfälle ondgjordes de ock över den svenska
predikan, som nu hölls i Stockholm. Detta var ännu
mindre någon nyhet, ty predikningar på svenska hade
förekommit under hela medeltiden. I regeln hade de
hållits av munkarna, på gator och torg, likaväl som i
kyrkorna, men denna svenska predikan hade icke utgjort
någon del av den latinska gudstjänsten, utan snarare
varit ett fristående religiöst föredrag. För protestantismen
blev däremot predikan själva kärnan i gudstjänsten —
väl icke så att Olavus Petri betraktade åhörandet av
predikan såsom någon from gärning, men så till vida att
prästen, i vilken han blott såg en lärare, därigenom fyllde
sin plikt. Den — skriver han — “som efter Guds
befallning predikar, att hans medmänniskor skola hava nytta
och gagn därav, han tjänar Gud; men att höra predikan
kan ingalunda räknas såsom gudstjänst; sammaledes är
sägandes om mässan“.
Predikan var därför en huvuduppgift för den nya
rörelsens målsmän, och det enda egentligen protestantiska
beslut, som fattades på den märkliga Västeråsriksdagen 1527,
var, att “rena Guds ord må bliva predikat allestäds efter
Guds befallning och icke ovissa järtecken, människodikt
och fabel, som härtill dags mycket skett är“. I de sista
orden låg domen över medeltidens exempelpredikan och
programmet för den nya evangeliska predikan, som skulle
ersätta denna.
Uppgiften var emellertid oerhört svår. Trots det att
Nya Testamentet nu förelåg på svenska, voro endast Luthers
omedelbara eller medelbara lärjungar i stånd att hålla
några dylika predikningar, men de voro ännu ytterst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
