Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fåtaliga och räckte knappast till för de större städernas
behov. Prästerna voro överhuvud ej vana vid predikningar,
och munkarne, vilkas hjälp man väl närmast måste anlita,
voro snarast den nya rörelsens motståndare och gjorde
allt för att uppvigla folket mot kättarne.
Genom Västerås ordinantia bestämdes, att om biskoparna
ej “besörjde“ sockenkyrkorna med klerker, som kunde
och ville predika Guds ord, så skulle konungen ditsända
dem, som “bekvämare“ voro, och driva bort de “obekväme“.
Detsamma upprepades på mötet i Örebro 1529, där ock
tillvägagångssättet närmare bestämdes. Vid varje domkyrka
skulle minst en gång dagligen hållas “en lectio i den
heliga skrift med god och rättsinnig uttydelse“ d. v. s.
givas undervisning i evangelisk predikokonst. Denna
lektion skulle åhöras icke allenast av domkyrkans alla
klerker utan ock av prästerna i de närliggande
sockenkyrkorna. Till kyrkopräster i städerna skulle därför sättas
“lärde män“, till vilka de kringboende “enfaldiga prästerna“
kunde hava sin tillflykt, “när dem någon undervisning
behöves i Guds ord“. Och understundom skulle dessa
kunnigare stadspräster också fara ut och predika på
landet.
Tanken var onekligen god, men de långa avstånden
hindrade nog dess förverkligande, och biskoparna voro väl
ej heller vidare energiska för spridandet av åsikter, av
vilka de i lyckligaste fall voro mycket ljumma anhängare.
Det medel, Olavus Petri själv valde, var därför utan tvivel
mer praktiskt. 1528 utgav han nämligen en del av en
översättning av Luthers postilla. “Efter många enfaldiga
klerker — skriver han i företalet — hava beklagat sig,
att de icke väl kunna behjälpa sig med blotta texten i
evangeliet och därefter predika för allmogen“, så hade
han i största hast utgivit denna översättning. Men då
denna delvis var svår att förstå och enligt hans mening
väl polemisk, ville han med det snaraste själv skriva
en annan. Detta löfte infriade han redan 1530, då hans
egen postilla utkom. Denna är i ädlaste bemärkelse
evangelisk, utan allt skolastiskt kram, utan konstlad
djupsinnighet, utan allegoriska tydningar och utan “järtecken“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
