Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Arkeologi - Handskriftseditioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 Iß
verk av denna art, Svecia Antiqua et Hodierna, blev
blott delvis utfört. 1661 erhöll nämligen Erik Dahlberg i
uppdrag att avteckna Sveriges förnämsta städer, slott och
gårdar, fornlämningar och andra minnesmärken samt där-
över uppsätta en svensk beskrivning. Själva texten, som
först anförtroddes åt en, sedan åt en annan, blev blott
påbörjad, men ritningarna utfördes samt stuckos sedan i
koppar, och efter många besvärligheter kunde slutligen det
stora planschverket 1716 utgivas — ett för kännedomen
om stormaktstidens arkitektur ytterst viktigt arbete, även
om avbildningarna icke alltid äro fullt trogna. Dessa ort-
beskrivningar, som under 1600-talet hade en företrädesvis
arkeologisk karaktär, fortsattes sedan även under frihets-
tiden, då de, särskilt genom Linné, i följd av tidens all-
männa läggning övergingo till skildringar av icke blott en
orts historia, utan ock av dess natur, dess handel, in-
dustri o. d.
Arkeologi. Även den rena arkeologien grundades under denna tid,
och dess studium ingick ock bland antikvitetskollegiets
uppgifter. Hadorph, som var kollegiets mest nitiske leda-
mot, gjorde de första arkeologiska grävningarna (i grav-
fälten på Björkö), och i kollegiet anlade man en fornsaks-
samling, vilken utgör den första stommen till vårt nu-
varande Historiska Museum. Om tre i Skåne funna brac-
teater utgavs ock den första arkeologiska avhandlingen i
vårt land, Schefferus’ De orbibus tribus aureis (1675), som
av Montelius får vitsord för “lärdom, skarpsinnighet, kritik
och en nykter uppfattning av förhållandena“.
Hand Det viktigaste och nyttigaste arbetet utförde denna tids
skrifts- forskare dock såsom utgivare av gamla handskrifter. Början
hade redan gjorts av Messenius och Burens. Den iörre
hade utgivit Ericus Olais historia och våra rimkrönikor,
den senare den första upplagan av Konungastyrelsen —
en ytterst viktig edition, enär manuskriptet nu är förlorat
— men en vida större omfattning fick detta utgivar-
arbete, då den isländska litteraturen vid mitten av 1600-
talet återupptäcktes.
Med undantag för några få, förut omtalade arbeten,
vilka troligen på Karl Knutssons tid blivit förda till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
