Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Den isländska litteraturens återupptäckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
117
Sverige, var den isländska litteraturen obekant i det
övriga norden. Först Messenius hade, såsom vi minnas,
haft tillgång till en sammandragen dansk översättning av
Snorres konungasagor. Men någon större betydelse hade
“Jani Martini krönika“ ej haft. Med 1600-talets början Denis-
d d ländska
framträdde emellertid på Island åtskilliga lärde, såsom litteratu-
Arngnm Jonsson, Brynjolf Svemsson m. fl., vilka började
samla gamla handskrifter, som nu skickades över till Köpen-
hamn, bland dem Snorres och Sæmunds eddor. En mycket
stor och viktig samling av dylika handskrifter inköptes
1652 efter den avlidne danske forskaren Stephanius av
Magnus Gabriel De la Gardie och skänktes 1669 till Upp-
sala universitet. Med denna gåva, som bl. a. innehöll det
värdefullaste manuskriptet av Snorres edda, följde ock den
ryktbara Codex argenteus, som De la Gardie för 400 rdr.
köpt i Holland 1 och som i stort sett är det enda minnes-
märke vi hava av det gotiska språket. Ungefär samtidigt
fick vårt land från annat håll ett nytt tillskott. 1658
hade en isländsk student, Jon Rugman, vinddrivits till
Sverige, där han anställdes i regeringens tjänst och skickades
till Island för att inköpa handskrifter. Hans resor lycka-
des över förväntan och han återkom med en rik skörd av
värdefulla manuskript. Av dessa intresserade man sig
naturligtvis mest för de handskrifter, som ansågos behandla
Sveriges fornhistoria, och redan 1664 utgav Olof Verelius
Gothrici et Rolfi Historia med parallellt löpande isländsk
text och svensk översättning. Sedan följde Herrauds och
Bosa saga (1666), Hervararsagan (1672), den första
upplagan av Snorres konungasagor (1697), det s. k. Sogu-
brot (1719), Vilkinasagan (1715) m. m.
1 Handskriften, som 1648 tagits såsom krigsbyte i Prag och därifrån
förts till Kristinas bibliotek i Stockholm, hade sedan övergått till hennes
bibliotekarie Isak Vossius, med vilken den kom till Holland, där De la
Hardie 1662 inköpte den.
I viss mån kan detta editionsarbete betraktas såsom ett
vetenskapligt storverk. Danskarna, som ägde en ännu
rikare tillgång på isländska handskrifter, gjorde ganska
litet för deras utgivande i tryck. 1665 — således dock
året efter Götriks och Rolfs saga — tryckte Resenius en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
