Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Bröllops- och begravningspoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
endast sällan, utan textades blott med penna, men ju mer
man närmade sig århundradets mitt, dess vanligare blevo
trycken. Svenska dikter voro länge ganska sällsynta; det
äldsta på modersmålet tryckta begravningspoem, som finnes
i Kungl. Biblioteket, är icke äldre än 1620. Men sedan
bliva de allt vanligare, så vanliga, att honoraren för dem
ingingo i de ordinarie begravningsutgifterna jämte ring-
ning, likbärning, predikan o. d. ; enligt en dylik begrav-
ningsräkning från 1690 betalades 6 rdr till “poeterna“,
som tyckas hava varit fiere. I Stockholm utbildades där-
för nästan ett skrå av dylika rimmare, som levde av att
uppvakta vid bröllop, begravningar och andra högtidliga
tillfällen, och 1664 ansåg sig förmyndarregeringen nöd-
sakad att utfärda en särskild förordning rörande dem:
“Ingen skall fördrista sig, om han icke varder bedd,
skriva någon gravskrift vid 12 daler silvermynts böter;
om brudskrifter, nyårsskrifter, alla andra tiggarskrifter och
det bettleri, som sker med stamböcker, item om tiggeri
av varjehanda slags folk såsom trumslagare, pipare, sjun-
gare, kuskar, kockar och gement folk med majstänger
vare samma lag.“
En bland dem, som försyndade sig mot denna förord-
ning, var Lucidor, och rättegången visar, huru det gemen-
ligen gick till. Av en annan student, Prilwitz, fick han
höra, att Herr Kristoffer Gyllenstierna skulle gifta sig,
och poeten vände sig då till Gyllenstiernas inflytelserike
kammartjänare Göran och bad om hans rekommendation,
som denne förnäme herre dock ej ville giva den stackars
poeten. På vinst och förlust tryckte Lucidor då sin gratu-
lation och lämnade exemplaren till en lakej, som bar upp
dem till kammartjänaren Göran, vilken fortfarande väg-
rade att taga någon befattning med dem. Dagen därpå,
då Lucidor frågade efter sina skrifter, fick han veta, att
de ej utdelats, och då måste han taga dem tillbaka. Nu
bad han Prilwitz om hjälp, och denne fick verkligen före-
träde hos Gyllenstierna, som mottog gratulationen och gav
Prilwitz 10 rdr i gratifikation.
Historien karakteriserar förträffligt yrkespoetens sociala
ställning. Men dylika dikter skrevos icke blott av yrkes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
