Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Bröllops- och begravningspoesi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
mannen för dansen och. poeten, som skulle hålla muntra-
tionen uppe. Vid måltiden framställde han vanligen för
damerna någon “artig“ gåta, vars rätta tydning väl skulle
vara alldeles oskyldig, men som samtidigt erbjöd en annan
lösning, vilken var till ytterlighet skabrös —- ett exempel
hava vi i Stiernhielms sonett Viola di Gamba. Och så
kom festens glansnummer: hyllningsdikten till de nygifta.
Huvudtemat var naturligtvis bibelns bud: föröken eder och
uppfyllen jorden, och detta inskärptes med en plumphet,
som ej lämnade något övrigt att önska. Ett annat tema,
som var mycket på modet, var en drastisk skildring av
själva bröllopsfesten, och uppslaget hade man här tyd-
ligen fått från ett parti i Hercules. Ypperst inom denna
genre är utan tvivel den förträffliga Kärt Bröllops Be-
swärs Ihogkommelse, som redan på 1600-talet gick
under Stiernhielms namn, men, såsom nu visats, snarare
härrör från en av dennes många imitatörer. I åter
andra tog man upp ett annat motiv: formen av ett finge-
rat tidningsnummer. Ytterst vanligt var slutligen, att
man byggde hela poemet på mer eller mindre hår-
dragna vitsar på brudparets namn, berättade någon my-
tologisk saga, lade in det hela i ett samtal mellan tvenne
herdar o. d. Substansen i ett bröllopspoem var dock
i de flesta fall densamma: ett grovkornigt skämt, som
skulle komma även denna tids härdade bröllopsgäster att
rodna.
I denna ohöljda realism röjer sig den karolinska tidens
egen uppfattning av kärleken troligen långt mera än i den
bleka idealism, som kommer fram i dess sonettdiktning och
dess romanförsök. Bröllops- och begravningsdiktningen,
som närmast var en poesi för de illitterate, har också blott
lånat några yttre formler från den allmäneuropeiska renäs-
sansdikten — metern, den klassiska mytologien, herde-
apparaten o. d. —- men i grund och botten är den en
rent svensk bondediktning, som innerst mera samman-
hänger med medeltiden och reformationsperioden än med
renässansen. Den främste representanten för denna poesi
för det illitterata Stockholm, Lucidor, var också mycket
litet påverkad av Stiernhielm, och hans diktning samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
