Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Lagerlöf, som genom sina föreläsningar i Uppsala om
den svenska poesien, utövade ett stort inflytande, framhöll
med rätta, att den svenska metriken icke, liksom den an-
tika, kan byggas på stavelsernas längd, utan måste grun-
das på deras tonvikt. Men tack vare Stiernhielm upp-
hörde dock knitteln och den syllabiska versen omkring
1650 nästan med ens, och just därför att han ej insåg
skillnaden mellan accent och kvantitet, betraktade han
också den från den latinska hymnen stammande metern
med jämna höjningar och sänkningar såsom fullt regel-
bunden. Det var också denna princip, som nu segrade,
men så att de daktyliska verserna nästan alldeles för-
svunno. För nära ett århundrade blev all vers antingen
jambisk eller trokaisk.
Hercules var emellertid på hexameter, och — om man
frånser några fall, som endast ha ett kuriositetsintresse —
den första svenska dikten på Homeros’ och Vergilius’ vers-
mått. Men Stiernhielm ville icke blott visa, att det sven-
ska språket lät böja sig till den antika epikens stolta
metrum, utan han sökte ock efterbilda Homeros i dennes
klingande episka epitet. Icke så sällan gick han här till
en överdrift, som skulle verka komisk, om man ej kände
det allvarliga patos, som låg bakom dessa dånande fraser
om “gull-gul-blänkandes hår“, “frisk-dagg-droppande dru-
vor“, o. s. v.
Hercules var icke blott avfattad på det episka vers-
måttet, utan torde ock enligt samtidens estetik hava be-
traktats såsom ett epos. Redan under medeltiden hade
man, under intryck från den skolastiska filosofien, i Ver-
gilius’ hjältedikt sett en stor allegori, vilken under denna
förklädnad meddelade djupsinniga moraliska lärdomar. Denna
tanke fullföljdes ock under senrenässansen, och då Tasso
angreps för sitt stora epos, sökte han försvara sig med,
att det hela varit — en allegori. Hans engelske efter-
följare Spenser tog steget fullt ut, och hans Fairy Queen
är verkligen — vad Tassos Gerusalemme Liberata icke
varit — ett rent allegoriskt epos med didaktiskt syfte.
Men här fanns dock ännu en ganska rik handling. Under
den följande tiden förbisåg man detta allt mer och mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
