Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Triewald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men sin största betydelse hade han såsom Boileau-imitator.
I sina satirer: Till dem, som inbilla sig vara poeter,
som han skrev vid blott tjugo års ålder, och i den tolv år
senare författade Emot våra dumma poeter vänder han
sig särskilt mot begravningspoeterna, fördömer deras tarvliga
smicker och uppställer även för dylika dikter en fordran
på sanning. Denna sanning var väl för honom i främsta
rummet en innehållets sanning, men även en formens, ty
han riktade ock sin kritik mot stilens svulst och onatur.
Någon säker smak ägde han dock näppeligen. Han
offrade själv åt burlesken, även åt den precieusa poesien, och
att t. ex. Dalstiernas marinism stred mot de principer, han
förfäktade, insåg han aldrig. Boileaus högstämda idealism
var han trots sin lärdom ur stånd att fatta, och sanningen
i dikten sammanföll för honom snarast med en
vardagslivets realism. Sin kritiska färla svängde han nästan
uteslutande över några stackars rimmare, som själva ej gjorde
anspråk på någon plats inom litteraturen, men han gick
däremot förbi dem, som stodo högre och mera voro förtjänta
av en upptuktelse. Trots laterna blev han således icke
någon verklig reformator. Men en betydelse kan ej ens
i detta fall frånkännas honom. Han var dock den förste,
som uppställde åtminstone fordran på en litterär kritik,
och hos oss banade han vägen för Boileaus smaklära, som
vid denna tid, 1721, utkom i en svensk översättning av
Düben.
Därmed hava vi avslutat revyen av stormaktstidens mera
betydande författare. Redan under Karl XII:s tid
mottog diktningen, såsom vi sett, starka impulser från
Frankrike, och detta visar sig ock inom dramat, till vilket vi
strax skola vända oss. Några då levande författare såsom
Fru Brenner och Spegel, som snarast kunna betraktas
såsom Stiernhielms efterföljare, hade väl fortfarande en stor
läsekrets, men marinisterna hade redan vid 1700-talets
första början dragit sig tillbaka, och de tydligen mest
tongivande skalderna, Werwing, Holmström och Triewald,
voro mer eller mindre påverkade av fransk diktning. Men
ännu återstå två författare, vilkas verksamhet infaller under
Karl XII:s tid och som icke utan vidare kunna inrangeras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
