- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 1. Forntiden-Stormaktstiden /
154

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Triewald - Runius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i de riktningar, som hittills berörts, men som dock höra
till den döende karolinska tidens typiska gestalter. Det
är Runius och Frese.

Runius.



Johan Runius (1679—1713) var väl ej den siste av
den karolinska tidens grifte- och bröllopspoeter — ty detta
släkte levde kvar långt in på 1700-talet — men han var
den mest betydande. Direkt yrkespoet var han icke, ty
sina vers strödde han kring sig, som det synes, mest för
att glädja eller trösta sina fränder och sina många vänner
inom medelklassen, och i honom hade denna sin egentlige
skald. Till sin yttre levnadsställning var han ett slags
sekreterare hos greve Stromberg, och även för denna
högförnäma familj skrev han en samling dikter, som höra till
denna tids älskvärdaste poësie fugitive. Så t. ex.
rimmade han hop ett sorgekväde över den lilla hunden Plaisir,
som 1705 haft oturen att “av ett vagnshjul bliva
ynkeligen ihjälkrossad“:

En höglärd har en bok om bara Intet skrivit.
En har en skön diskurs till Skårvens lovord drivit.
        Om nu hans Skårve-tal gjort honom namn av klok,
        Må mina Hunde-rim ej göra mig till tok,

Helst jag ej mitt beröm på fåfängt vis utöser,
Ty hunden, som är död var nästan makalöser
        Till namn, till fosterland och extraktion,
        In summa — han var rar till hela sin person.

Tre riken något vart för honom måst bereda.
Ty blod och härkomst han från England månde leda,
        I Sverige fick han liv, där har hans barnsöl stått,
        Och namnet haver han från Frankeriket fått.

Till hjärtat var han svensk, bar trohets färg i håren,
Var engelsk i sin gom, fransysk till ben och låren.
Men ack! Hur äst du fäld som en omogen ros,
Du lilla svenska och du engelska fransos.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free