Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Författare, publik, press och censur
- Litteratörer
- Smädeskrivare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De, som gingo i spetsen för den allmänna kulturen, voro
i stället ämbetsmännen i Stockholm: Tessin, Höpken,
Swedenborg, Mårten Triewald m. fl. och bland de
skönlitterära författarne: Creutz, Gyllenborg, Oxenstierna,
Rosenstein, Adlerbeth o. s. v. Men vid sidan av dem börjar
nu också framträda en ny typ — de egentliga litteratörernas.
Litteratörer.
I viss mån kan man räkna redan Dalin till denna. Han
slutade väl såsom kansliråd, men hans befordringar grundade
sig till en väsentlig del på hans litterära förtjänster, vilka
ock, när första delen av hans historia utkommit, inbringade
honom en gratifikation från riksens ständer av 36,000
daler. Och fru Nordenflycht var blott författare samt
fick 1752 av ständerna ett litterärt årsanslag av 600
daler — den första och länge den enda litterära
statspensionen i vårt land. Däremot ansågs det ännu ej fullt
hedersamt att skriva “pour avance“, och burgna författare
vägrade därför att mottaga något honorar. Men redan
Gjörwell betalade vissa av sina fattigare medarbetare såsom
S. Alnander, vilken fick 18 daler per ark i Svenska
Mercurius. Och även i detta fall fick man redan under
1700-talet en mera modern uppfattning. Kellgren och Leopold
voro, liksom Bellman, Thorild och Lidner, i sak blott
litteratörer — således de mest betydande under den
gustavianska tiden. De båda förstnämnda samt även den mera
svältfödde Bellman avlönades väl med sinekurer, men de
hade även inkomster av sitt författarskap, Kellgren såsom
redaktör av Stockholmsposten, Leopold såsom medarbetare
i Extraposten och av sina skrifter. Thorild torde till
den större delen hava levat av sin penna — man klagade
också över det höga priset på hans broschyrer — och om
Lidner än i mycket utsträckt grad anlitade den enskilda
välgörenheten, hade även han dock någon inkomst av sitt
författarskap.
Smädeskrivare.
Under frihetstidens sista år, då partistriderna fullkomligt
urartat, framträdde slutligen en egendomlig variant av
denna litteratörstyp, nämligen smädeskrivarna, som till
det väsentliga levde av att ockra på skandalen. En bland
de första av detta släkte var J. G. Rothman, utgivare av
Philolaus Parrhesiastes (1768). Men genren florerade ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0010.html
