Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Författare, publik, press och censur
- Honorar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under Gustav III:s tid, vars mest bekanta skandalskrivare
var majoren P. av Lund, som tillhörde “oppositionen“ och
utgav flera blad, av vilka Välsignade Tryckfriheten
är det mest bekanta. Och under 1800-talet fick yrket
slutligen så talangfulla utövare som Grewesmöhlen och
Crusenstolpe.
Honorar.
Litteratörernas ekonomi var naturligtvis i hög grad
beroende av publikens smak och storlek. Liksom under
1600-talet var det fortfarande rena folkskrifter och
uppbyggelselitteratur, som hade den största läsekretsen. Både
för dem och för läroböcker torde också redan under
frihetstiden honorar hava betalats. Förläggarna vågade sig
likaledes på vissa populärvetenskapliga arbeten, men i regeln
synes författarens honorar hava inskränkt sig till ett mindre
antal friexemplar, och förmodligen var tanken den, att han
genom att dedicera exemplaren till förmögne gynnare fick
skaffa sig ersättning i form av gratifikationer. För den
(aldrig utgivna) andra upplagan av sin historia fick Dalin
dock 2,000 daler kpt, och för Vetenskapsakademiens
Handlingar betalades äldst av förläggaren 100 daler kpt.
per ark.
Den rena skönlitteraturen hade till en början en mycket
obetydlig läsekrets, och att det knappt lönade sig att
trycka dylika arbeten, framgår därav, att diktsamlingar
nästan aldrig utgåvos med “privilegium“ för att skydda
dem mot eftertryck; dylikt lönade sig tydligen icke. Av
“Samlade skrifter“ utkommo också endast få — under
1600-talet Stiernhielms och Lucidors, under 1700-talets förra
del fru Brenners, Runius’, Freses och några få andra.
Sedan följde Dalins (1767) i sex band, och under den
gustavianska tiden ökades starkt den publik, som köpte
dylika alster, så att Leopold på sina Samlade skrifter
(1800—1802) kunde inhösta över 4,000 riksdaler — en då
högst betydande summa.
Däremot är det påfallande, huru svagt den bokköpande
allmänhetens intresse före den gustavianska tidens
avslutning varit för romanlitteraturen. Endast få dylika arbeten
trycktes, och i stället kunde man på landet giva sig tid
att avskriva en ganska diger roman, t. o. m. en tryckt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0011.html
