Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Författare, publik, press och censur
- Gustav III:s hov
- Tidningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna tid, även bland de vittra damerna, ett mod, och i
enlighet med detta anlade Lovisa Ulrika samlingar av snäckor,
insekter, koraller, malmer och kristaller, vilka Linné fick
ordna åt henne. Likaså samlade hon mynt och medaljer.
Hon brevväxlade med Voltaire, Maupertuis och andra av
Europas celebriteter, hon omgav sig med ett svenskt vittert
hov, som hade sitt centrum i den av henne stiftade
Vitterhetsakademien, hon inkallade en fransk teatertrupp, och i
Dalin fann hon slutligen en hovskald, vars förtjusande små
tillfällighetsdikter ge oss bilden av ett friskt, naturligt,
glatt, men på samma gång moraliskt sunt umgängesliv.
Gustav III:s hov.
Gustav III:s hov är av en annan art. För konsten
intresserade han sig väl, ehuru knappast lika varmt som
modern. Men för vetenskapen hade han föga sinne;
liksom hela sin samtid såg han däri snarast ett lärt pedanteri.
Däremot utvecklades moderns intresse för teatern hos sonen
nästan till sjuklig överdrift. Och onekligen var han till
hela sin läggning och sin syn på livet ett stycke av en
poet — vilket Lovisa Ulrika icke varit. Liksom modern
älskade även han att omgiva sig med ett litterärt hov,
och i detta avseende kunde han förfoga över vida starkare
krafter än hon. För sin utveckling stodo också de flesta
av denna tids författare i en icke ringa tacksamhetsskuld
till konungen, som efter måttet av sin förmåga ekonomiskt
understödde dem. Men å den andra sidan medförde hans
starkt utvecklade känsla för etiketten, att de litterära
aftonsamkvämen hos honom aldrig fingo den otvungna karaktär
som moderns. Av samtida skildras de såsom ledsamma
och ceremoniösa, och verkligt intima med konungen voro
väl blott Leopold och Schröderheim, Oxenstierna endast
tidvis. Hans närmaste och förtroligaste umgänge bestod
däremot av unga, illiterata officerare, och den spirituella
gustavianska hovtonen var nog icke så allmän, som
eftervärlden antagit.
Åtminstone till någon del torde dess rykte vila på
motsättningen till Gustav IV Adolfs hov, som av alla
skildras såsom ett tråkighetens förtrollade slott, från vilket
vetenskapen, konsten och litteraturen voro bannlysta.
Tidningarna.
Den litterärt intresserade publiken kan därför — såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0014.html
