Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författare, publik, press och censur - Lovisa Ulrikas hov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gustav III:s besök i Uppsala kunde såsom vid Thorilds
ryktbara disputation nästan mynna ut i drift med hela
det lärda pedanteriet.
Universiteten stodo och föllo med den gamla filosofien.
För 1700-talet var denna ytterst förlegad — de tongivande
filosoferna voro världsmän som Rosenstein och Leopold —
och först med Kant kom universitetsfilosofien åter till heders.
Men samtidigt höjde sig universitetens anseende, och kort
efter det nya århundradets början blev det de, som åter
gingo i spetsen för den svenska kulturen; tiden
1810—1830 är nästan professorernas period — Geijers, Tegnérs,
Atterboms — och nu var det universiteten, som med
ringaktning sågo ned på den “ytliga“ huvudstaden.
Inom denna var det under 1700-talet
ämbetsmannavärlden och “Skeppsbroadeln“, som var den egentliga
vetenskapliga oeh litterära publiken. Den gamla högadeln spelade
en ganska liten roll, och det mecenatskap, som utövades
inom vetenskap, konst och litteratur, utövades företrädesvis
av den högre medelklassen. Förteckningen på
prenumeranterna å Svenska Mercurius är troligen i detta fall
ganska betecknande. De flesta (145) voro ämbetsmän;
präster och andra “lärde“ voro vardera omkring 70, och vid
pass 50 voro handlande och brukspatroner. Frihetstidens
akademier och litterära ordnar rekryterades så gott som
uteslutande ur ämbetsmannaklassen och ur de stora
industriidkarnes och köpmännens led. Men även hovet får nu
en litterär betydelse, som det varken förr eller senare haft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
