Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Författare, publik, press och censur
- Sinclairsvisan
- Inrikespolitiska tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stockholms Veckoblad, som tidtals mest sysslade med
lantbruket, likaså i Inrikes Tidningar och i Den Välmenande
Patrioten, som egentligen skulle handla om moraliska
ämnen, men var mest intresserad av nationalekonomiska.
Sinclairsvisan.
All inrepolitisk diskussion var däremot bannlyst ur den
offentliga pressen, och rikets maktägande ständer tilläto
ingen regeringskritik. Denna var därför hänvisad till de
handskrivna partipamfletterna och de politiska visor, som
särskilt då en riksdag stundade spredos i massor. De flesta
glömdes väl lika hastigt bort som de kommit till, och av
dem alla är det — om vi undantaga Dalins, fru
Nordenflychts och Bellmans — knappt mer än en enda, som
överlevat dagen: Anders Odels bekanta Sinclairsvisa. Dess
hjälte, en av Karl XII:s bussar, hade på en resa genom
Ryssland blivit mördad, och detta mord användes nu för
att stimulera stämningen för det krig, som hattarna två
år senare lyckades sätta i gång mot Ryssland. Det är
då karakteristiskt, att man för att elda sinnena nödgades
att under frihetens egen gyllene tid mana fram bilden av
Sveriges mest autokratiske konung, och detta visar, huru
stark den rojalism dock var, som ännu, trots allt, fanns
kvar hos det svenska folket. Denna Karl XII:s-kult hade
redan inletts av Dalin med de visor, han diktade i
ordenssällskapet Awazu och Wallasis, om vilket sedan skall
talas, men det var Anders Odel, som genom Sinclairsvisan
gjorde denna kult till hela det svenska folkets och
därmed förberedde det mest fullödiga uttryck för denna, som
vi hava i Tegnérs diktning om hjältekonungen.
Inrikespolitiska tidningar.
Efter att först hava improberats av censorn, blev
Sinclairsvisan dock tryckt redan 1739, enär det regerande
partiet ansåg sig hava fördel av dess tendens. Men i regeln
vägrades “imprimatur“ för all politisk litteratur. Den
upprörda stämningen vid 1755 års riksdag förledde dock
hattarna att frångå denna princip. Alla mösskrifter
undertrycktes väl obönhörligt, men till försvar för hattpolitiken
lät man censor librorum Oelreich utgiva den rent politiska
tidningen En ärlig Svensk, vars syfte var att försvara
rådet och anfalla det kungliga partiet, och detta program
utfördes med stor energi. Lunds universitets kansler, en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0018.html
