Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författare, publik, press och censur - Pressen under Gustav III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ivrig hatt, befallde t. o. m., att En ärlig Svensk skulle
läggas till grund för föreläsningarna i statsrätt.
Riksdagen själv föreskrev 1757, att “rikets grundlagar uti alla
så större som mindre skolor och gymnasier samt
besynnerligast akademier borde studerande ungdomen föreläsas“.
I Uppsala inrättade ständerna en ny professur för
försvaret av rikets grundlagar och “föreslogo“ själva till platsen
en förtjänt hatt. Nils Risell, som ock blev utnämnd. En
ärlig Svensks utgivare ville man honorera med en
statsbelöning på 24,000 daler, som dock prutades ned till
halva beloppet, och en motskrift Oväldig svensk blev
naturligtvis stoppad av censorn. “Sekretessen“ i politiken
var således, när det gällde det härskande partiets fördel,
tillspillogiven, och mössorna fingo nöja sig med att i
handskrivna vederläggningar uppträda mot det officiella
organet.
Hattarnas brott mot själva principen ledde emellertid på
ganska kort tid till dennas fall. 1756 började man att
trycka Riksdagstidningar, genom vilka allmänhetens
politiska intresse våldsamt tyckes hava ökats, och vid 1766
års riksdag måste man slutligen utfärda en
tryckfrihetsförordning, som fick grundlags helgd. Följderna uteblevo
heller icke, och trycktvånget efterträddes av rena orgier i
tryckfrihet. Allmänheten översvämmades nu av politiska
tidningar och ströskrifter, vilkas ton bäst belyses av deras
titlar: Gåshalvan, Karbasen, Stockholms Skvallerbytta, Ur
vägen allt pillerpack o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
