- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
11

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Författare, publik, press och censur - Pressen under Gustav III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ivrig hatt, befallde t. o. m., att En ärlig Svensk skulle
läggas till grund för föreläsningarna i statsrätt.
Riksdagen själv föreskrev 1757, att “rikets grundlagar uti alla
så större som mindre skolor och gymnasier samt
besynnerligast akademier borde studerande ungdomen föreläsas“.
I Uppsala inrättade ständerna en ny professur för
försvaret av rikets grundlagar och “föreslogo“ själva till platsen
en förtjänt hatt. Nils Risell, som ock blev utnämnd. En
ärlig Svensks utgivare ville man honorera med en
statsbelöning på 24,000 daler, som dock prutades ned till
halva beloppet, och en motskrift Oväldig svensk blev
naturligtvis stoppad av censorn. “Sekretessen“ i politiken
var således, när det gällde det härskande partiets fördel,
tillspillogiven, och mössorna fingo nöja sig med att i
handskrivna vederläggningar uppträda mot det officiella
organet.

Hattarnas brott mot själva principen ledde emellertid på
ganska kort tid till dennas fall. 1756 började man att
trycka Riksdagstidningar, genom vilka allmänhetens
politiska intresse våldsamt tyckes hava ökats, och vid 1766
års riksdag måste man slutligen utfärda en
tryckfrihetsförordning, som fick grundlags helgd. Följderna uteblevo
heller icke, och trycktvånget efterträddes av rena orgier i
tryckfrihet. Allmänheten översvämmades nu av politiska
tidningar och ströskrifter, vilkas ton bäst belyses av deras
titlar: Gåshalvan, Karbasen, Stockholms Skvallerbytta, Ur
vägen allt pillerpack o. s. v.

Pressen under Gustav III.



Med Gustav III:s tid fick pressen en annan karaktär,
Skandaltidningarna upphörde väl ej, men genom
inskränkningar i tryckfrihetsförordningen dämpades dock den
politiska diskussionen — vad det tryckta ordet angår, och i
början av konungens regering fanns knappast någon
opposition, ty nästan alla förenade sig då i jublet över den
lyckade statsvälvningen. Men dess ursinnigare blevo de
handskrivna niddikterna och nidskrifterna mot slutet av
hans regering, och man får gå tillbaka ända till Karl IX:s
tid för att finna lika giftdrypande libeller. Till denna art
av litteratur kan man ock räkna 1700-talets ytterst talrika
memoarer. Till den objektiva historien höra de i varje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free