Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Universitet, akademier och vittra sällskap - Svenska Akademien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bred uppfattning av litteraturen som Kellgren och
Rosenstein, Oxenstierna och Adlerbeth, de ställde sig förstående
mot de flesta nya andliga rörelser under denna tid, de
kämpade aldrig för någon “akademisk“ smak, och tidens
liberala idéer hade få mera hängivna anhängare än de
båda förstnämnda. Denna politiska radikalism var ock
anledningen till akademiens upplösning under
förmyndarregeringen. Akademien hade — trots Leopolds
bearbetningar — vägrat att invälja den allsmäktige Reuterholm,
och av ett inträdestal över Fersen tog sig denne då
anledning att 1795 suspendera akademien för dess
jakobinism. Den trädde väl året därpå ånyo i verksamhet. Men
redan genom Gustav III:s död hade den i viss mån blivit
en annan. Den hade upphört att vara monarkens litterära
hov och blev nu blott ett vittert samfund som alla andra,
i främsta rummet kanske en vacker kvarleva från
“tjusarkonungens“ dagar, över vilken ännu något av den
gustavianska tidens sol vilade. Men konungen syntes aldrig mera
vid dess sammankomster, “herrarna“ började försvinna,
1794 invaldes den förste professorn (Tingstadius), 1818
följde den andra (Tegnér), 1824 den tredje (Geijer),
“professorerna“ bemäktigade sig de akademiska platserna, och
samtidigt började både inom och utom akademien anfallen
mot de “blå banden“. En ny tid hade kommit, och denna
gav även Svenska Akademien en annan karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
