Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné - Lapplandsresan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inlämnade han till Vetenskapssocieteten en begäran om ett anslag
på 600 daler kpt., och i denna inlaga utvecklade han
utförligt resans syfte och betydelse. Man borde undersöka
Lapplands alla naturalster, där förekommande sjukdomar,
lapparnas “spisordning“, deras huskurer “och oräkneliga flera
saker, dem man för korthetens skull ej specificerar“. Man
skulle uppmärksamma de sällsynta djur, där funnos, renen,
fjällemmeln, järven m. fl., om vilka bland naturforskare
så många vanföreställningar funnos, att man skulle tröttna
att dem alla uppräkna. Fåglar funnos där ock i stor
myckenhet, “emedan de dit från hela världen liksom till
ett allmänt torg samlas, på det att de där, fria från buller, i
ro må värpa sina ägg och uppföda sina ungar. Och som
detta land allestädes är med stora strömmar och floder
genomlupet, lärer otvivelaktigen följa, att här skall givas
allehanda slag kuriösa och aldrig tillförene beskrivna fiskar“.
Vad insekter anginge, borde där, om någonstädes, om
sommaren finnas dylika i överflöd, då man av resandes
berättelser hade sig bekant, “huru de folket överfalla, att
mången sig därvid hjärteligen jämrar“. Rara och
obekanta örter växte där ock. Säkerligen funnos där även
allehanda slag metaller och stenar, dem “naturen uti detta
långt under polstjärnan belägna rum fördolt“.
Den fattiga Vetenskapssocieteten hade icke mycket
penningar, men man skrapade hop allt vad man kunde och
gav Linné 400 daler d. v. s. allt vad societeten ägde så
när som på en daler och nitton öre. Med denna reskassa
gav sig Linné i väg. Den 12 maj 1732 red han ut
genom norra tullporten i Uppsala. Det var en härlig
vårdag. “Himlen var klar och varm, västanvädret svalkade
med en behaglig pust, och en dunkel färg begynte från
väster betäcka himlen. Björken började nu spricka ut
och alla lövträd visa sina löv förutom alm och ask“. I
luften sjöng lärkan. Efter fem fjärdings väg “begynte
skogen allt mer och mer tillta; den ljuva lärkan, som
uppehållit våra öron, övergav oss, men en annan
mottager oss i skogen med en lika stor kompliment, nämligen
taltrasten, vilken då den på högsta grantoppen spelar för
sin käresta, även låter oss fägna oss därav, ja den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
