Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné - Linné som vetenskapsman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturkroppar i ett sammanhang liksom en kedja med dess
länkar, mellan vilka likhet (eller släktskap) utgör
föreningsbandet; men dessa länkar har han utan ordning inkastat
i världen, och det tillhör människovisheten att upptäcka
deras sammanhang och ordning.
Grunden lade Linné genom sitt sexualsystem, vars
artificiella karaktär han väl själv insåg och vid upprepade
tillfällen framhöll, men vars praktiska användbarhet, särskilt vid
det nyordningsarbete, som närmast förelåg, avgjorde
systemets seger över alla äldre försök, även därför att det dock
grundade sig på något för växterna så konstitutivt som deras
befruktning. Men bristen i detta system — att det
sammanförde skilda växtformer till samma klass blott med hänsyn
till befruktningsorganen — insågs också av Linné, och han
arbetade hela sitt liv på att åstadkomma en “naturlig“
indelning i familjer. Men han var alldeles för mycket verklig
naturforskare och för litet hypotesbyggare i den Rudbeckska
stilen för att med det ofullkomliga material, över vilket
botaniken ännu förfogade, vilja framlägga något
fullfärdigt, “naturligt“ system. Detta var vetenskapens
framtidsmål, och hans egen tid hade blott den anspråkslösare
uppgiften att samla material till ett dylikt. Själv
bestämde han blott ett relativt litet antal familjer — i andra
upplagan av Genera plantarum (1742) 1,021, av vilka
han på levande växter haft tillfälle att undersöka 775.
Men han fastslog avgjort den förut vacklande skillnaden
mellan genera och species (samt varianter), och med sitt
praktiska snille fann han även här en nomenklatur, som
uttryckte detta. Förut hade t. ex. — för att citera två
av Th. Fries anförda exempel — husråttan (mus
musculus) det imponerande namnet Mus cauda longa nudiuscula,
corpore cinereo-fusco, abdomine subalbescente och Linnea
borealis hette Valerianella nemorosa repens foliis vitis ideæ
minoribus, flore subrubente, semine umbilicato oblongo, vilka
namn ju icke voro så lätta att komma ihåg. Efter typen
“Carolus Linneus“ uppställde Linné även för djur- och
växtvärlden den enkla tvåordsbenämningen, enligt vilken
det förra namnet angav släktet, det senare arten. Detta var
onekligen, så enkelt det förefaller, detsamma, för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
